Herr talman! Jag tänker i mitt anförande ta upp en annan aspekt än vad Jamal Mouneimne gjorde före mig och en annan aspekt än vad mina efterföljande socialdemokratiska kollegor kommer att göra. Jag ska tala om FN och de mänskliga rättigheterna.
Arbetet med de mänskliga rättigheterna i FN sker på en mängd arenor. Det sker i instanser som säkerhetsrådet, generalförsamlingens tredje utskott, MR-rådet, kontoret för högkommissionären för mänskliga rättigheter och i konventionskommittéerna. Också i FN:s fackorgan och i fonder och program är främjandet och stärkandet av mänskliga rättigheter centralt.
Sverige agerar på dessa arenor för att sätta fokus på mänskliga rättigheter. Sverige är sedan årsskiftet en av de tio icke-permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd. Vi valdes förra sommaren in där som förstaval av världens länder efter en framgångsrik kampanj. Det är ett bevis på att Sverige har ett högt anseende bland världens länder.
Detta är ett anseende som har byggts upp under många år, av olika regeringar, och som visar på några saker. Det visar bland annat att Sverige är ett land som står upp för mänskliga rättigheter. Vi är ett land som uttrycker vår mening och som alltid främjar dialog och diplomati i stället för konflikt och våld.
Vi har också en lång tradition av bistånd och utvecklingssamarbete med många länder i världen. Där har vi visat en genuin vilja till gemensam utveckling och solidaritet. Vi har inte, som många västländer, ett kolonialt förflutet, och under kalla kriget stod vi inte på någon av supermakternas sida, vilket gav oss en självständig röst.
Vi är ett land som inte har befunnit sig i krig på över 200 år. Vi har sedan länge arbetat, inte minst i FN, för fred och nedrustning, för konfliktförebyggande och medling samt för stärkande av de mänskliga rättigheterna.
Sverige är en av de största givarna till FN. Vi är ett av alldeles för få länder som ofta bidrar med så kallat kärnstöd, alltså icke-öronmärkta pengar som kan användas på ett sätt som ger FN-organet eller FN-fonden i fråga större handlingsfrihet.
Vi har också en lång tradition av att förse FN-systemet med framstående och kompetenta förhandlare, tjänstemän och diplomater - från Dag Hammarskjöld och Alva Myrdal till Jan Eliasson och Hans Blix. De är några i en lång rad av svenskar som har gjort framstående insatser inom FN, för att inte tala om alla soldater som har bidragit i FN-tjänst.
Säkerhetsrådsplatsen ger oss möjlighet att vara i centrum av världspolitikens händelser. Där har Sverige en möjlighet, som vi också använder, att driva på i frågor som rör mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, konfliktförebyggande och annat som vi prioriterar.
EU är förstås vår viktigaste utrikespolitiska arena, men FN är ändå ett fundament i svensk utrikespolitik och, vilket sägs i skrivelsen, det enda globala forum för beslutsfattande vi har.
FN har dock sina brister. Det har påpekats här, och det är förstås sant. Många av länderna som är medlemmar i FN är diktaturer eller enpartistater som är auktoritära i någon mån och har alltför många demokratiska brister.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter, demokrati och rätts-statens principer i svensk utrikespolitik
Mänskliga rättigheter kränks i många länder och på många olika sätt. FN har inte i tillräcklig grad lyckats att leva upp till den vackra deklaration som man antog 1948 - det måste vi vara ärliga med.
FN:s råd för mänskliga rättigheter har till exempel 47 medlemmar, och alla är ju inte demokratier som till fullo respekterar de mänskliga rättigheterna.
Men Sverige och EU deltar i arbetet för att stärka rådet och för att se till att länder lever upp till de mänskliga rättigheterna på ett bättre sätt. Vi välkomnar också att Sverige driver på för att civilsamhället ska få bättre möjligheter att delta i rådets arbete.
Ett annat viktigt verktyg för MR-frågorna är de universella granskningar av läget i olika länder som sker i de så kallade UPR-processerna. Det är ett bra sätt att över tid kunna följa utvecklingen och jämföra länder sinsemellan. Sverige kommer att fortsätta att vara aktivt i dessa granskningar för att kunna belysa de kränkningar av mänskliga rättigheter som sker globalt.
Sammanfattningsvis, herr talman: Det sker ett stort och viktigt arbete i FN för att stärka de mänskliga rättigheterna. FN är ett fundament i svensk utrikespolitik, och vår plats i säkerhetsrådet ger oss en möjlighet att sätta fokus på MR-frågor.
Men FN är ingen perfekt organisation. Det finns utmaningar och reformbehov, och Sverige är aktivt i att reformera FN.
De mänskliga rättigheterna ifrågasätts allt oftare av auktoritära regimer. Den politiska polariseringen ökar både inom länder och mellan länder, vilket vi märker i FN.
Nu mer än någonsin behövs Sveriges röst för att lyfta upp dessa frågor. Det är lätt att önska att FN och dess medlemsländer var på ett annat sätt och att den fantastiska deklarationen om mänskliga rättigheter var det allenarådande rättesnöret för alla världens länder och beslutsfattare.
Men så är det ju inte. Vi har att hantera den värld vi lever i, och det enda globala beslutsfattande organ som vi har är FN.
Jag vill avsluta med att citera Dag Hammarskjöld, som på sin tid också plågades av de brister han såg i internationellt samarbete. Han sa: "FN har inte skapats för att föra mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet."
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anders Österberg (S).