Herr talman! Det är klart att man kan tolka saker hur som helst. Det jag försökte säga var att enligt det regelverk vi har får man vidta fackliga stridsåtgärder. Man får göra väldigt mycket om man inte följer det som gäller enligt svensk lag, och den är balanserad mot EU-rätten. Men vi har därmed inte krävt svenska kollektivavtal. Därmed kan man ha utländska kollektivavtal som är lika goda som de svenska villkoren. Det var det jag ville ha sagt och ingenting annat.
Jag tycker fortfarande att det blir en otäck ton här. Plötsligt råkade finansministern komma med i debatten, och han påstods skälla ut SKL:s ombud. Hur ska vi ha det egentligen? Varför kan vi inte tala vanlig klartext? Varför ska orden vara så hårda?
Vi vill ha en bra arbetsmarknad. Vi vill att den svenska modellen ska gälla. Hur många gånger ska vi behöva upprepa det både här och på andra ställen? Det vill finansministern också. Han bestämmer inte över några löner. Det gör inte heller vi i denna kammare eftersom vi har den svenska modellen med kollektivavtal där man avtalar parterna emellan. Det är så vi vill ha det; en gång för alla säger jag detta.
Om det nu är så hemskt i Sverige kan man undra varför Socialdemokraterna under sin regeringstid inte har sett till att alla i Sverige har samma lön. Varför är det inte lönedumpning när Kommunals arbetare har sämre löner än Byggnads? Det är inte lönedumpning i den socialdemokratiska sfären och den socialdemokratiska världen. Lönedumpning är det tydligen bara när det råkar komma någon som inte är svensk och får en annan lön. Men i Sverige har vi också olika löner. Är det att sätta rättvisan och jämlikheten ur spel, Patrik Björck?