Fru talman! Jag vill först lite bemöta den raljerande tonen från Sven-Olof Sällström. Jag tycker att det förtjänar att påpekas att Sverigedemokraterna inte är ett parti som andra. Det är ett parti med rötter i nazismen, och det finns orsaker till att de övriga partierna i den här kammaren inte gör uppgörelser med ett sådant parti, bara så att det står helt klart.
Sedan, fru talman, till anförandet. Det är tre punkter i det här betänkandet som jag i första hand har fått ansvar för att uttala mig om. Det är de tidsbegränsade anställningarna, tvåpersonersundantaget i LAS och företrädesrätt till återanställning och inhyrning av arbetskraft.
Jag hade också tänkt göra en liten sammanfattning av konsekvenserna av de här förslagen och det arbetsrättsliga betänkande som vi har att diskutera i dag. Men först ska jag unna mig att ta upp ett par highlights från den tidigare debatten och bara kommentera dem lite hastigt.
Katarina Brännström från Moderaterna sade i ett tidigare replikskifte med Johan Andersson: Det spelar väl ingen roll vilka avtal det är som gäller i Sverige.
Argumenterar man på den nivån blir det så klart en väldigt märklig debatt. Då visar man inte bara i någon mening sin okunskap om vad debatten handlar om utan också en nonchalans eftersom man inte sätter sig in i konsekvenserna och detaljerna i fråga om de betänkanden som man är satt att diskutera.
Likadant är det med Centerpartiets Annika Qarlsson. Hon säger att det egentligen inte spelar någon roll vilka löner folk har som arbetar i det här landet. Man kan visst jobba för lettiska löner, som ett exempel, på svenska arbetsplatser. Det är en mycket märklig inställning. Med den går man faktiskt längre än den moderatledda regeringen gör i sin politik. Men på något sätt säger man väl det som hjärtat är fullt av, men partistrategerna kanske i normala fall försöker få företrädarna att inte säga det.
Detta är ändå intressanta delar i en sådan här debatt. Och det här är vad som gör att det alltid är intressantare att följa en debatt än att till exempel bara läsa någon artikel. I en artikel har man kanske fått möjlighet att tänka efter innan man säger någonting. När det slipper ut sådana här grodor i debatten avslöjar man lite sina verkliga avsikter, och det tror jag är bra för demokratin.
Då ska jag gå till de tre punkter som jag i första hand ska belysa i det här betänkandet. Det gäller de tidsbegränsade anställningarna. I dag har vi en situation där man i princip kan stapla de här anställningarna på varandra precis hur mycket som helst. Det har skapat en situation där otryggheten på arbetsmarknaden ökar dramatiskt och där den anställdes situation blir väldigt svår.
Arbetslöshet är allvarligt. Men, fru talman, lösningen kan aldrig vara att öppna för otrygga anställningsförhållanden och använda det som någon sorts medel för att lösa ett annat samhällsproblem. Man skapar bara nya.
Vi socialdemokrater vill i stället göra det lättare att få fast anställning. Vi vill lagstifta så att inte olika visstidsanställningar kan staplas på varandra under lång tid. De som drabbas av det här är framför allt ungdomar, kvinnor och utlandsfödda. De är överrepresenterade bland dem som har visstidsanställningar. Många av dem hamnar i en situation då visstidsanställningarna år efter år bara staplas på varandra, och det ges inga möjligheter till tillsvidareanställning.
Tidsbegränsad anställning innebär också ett sämre försäkringsskydd vid sjukdom, utöver alla de försämringar som den här regeringen står för i övrigt när det gäller att låta de sjuka och arbetslösa betala för den orättfärdiga politik som den moderatledda regeringen står för.
Vi är starkt kritiska till de förändringar i reglerna för visstidsanställningar som regeringen har genomfört. Vi menar att det öppnar för missbruk av tidsbegränsade anställningar.
Fru talman! Det är viktigt att peka på - det gjorde även Josefin Brink i sitt inlägg tidigare i dag - att detta är en uppfattning som faktiskt delas av EU och EU-kommissionen, som uttalar stark kritik mot regeringen för sitt sätt att hantera det här med visstidsanställningar.
Tvåpersonersundantaget i LAS finns också med i det här betänkandet. Det har givit en möjlighet för arbetsgivare att godtyckligt göra sig av med anställda utan sakliga skäl. Genom den här ändringen av lagen om anställningsskyddet har det blivit möjligt för en arbetsgivare med högst tio anställda att ensidigt undanta två anställda från turordningen. Två anställda i ett företag med tio är en oerhört stort andel av de anställda. Det innebär att otryggheten i de här företagen, om den här möjligheten används, blir näst intill total. Man kan bara tänka sig hur det är om det är färre än tio anställda. Då har man egentligen helt och hållet tagit bort anställningsskyddet från de företagen.
Arbetsgivarens beslut kan i normalfallet inte heller prövas rättsligt. Att den anställde fråntas den här rättigheten till en rättslig prövning av arbetsgivarens ensidiga beslut innebär ytterligare en förstärkning av arbetsgivarens ställning på bekostnad av den anställdes rättstrygghet. Det finns ett stort utrymme för arbetsgivarens godtycke, och de anställda upplever sig rättslösa.
Det finns en rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering som visar att den här undantagsregeln inte har lett till fler nyanställningar i små företag, om man nu hade trott det. Den här regeln, som bara skapar rättsotrygghet och otrygghet, har då inte heller lett till det som var orsaken till att man skulle införa den.
Däremot har det drabbat många, bland annat kvinnor, småbarnsföräldrar och gravida kvinnor som har blivit av med arbetet med anledning av den här möjligheten att på ett godtyckligt sätt säga upp folk.
En orsak till att den här regeln än så länge inte har fått så stort genomslag som den skulle ha kunnat få är att det har varit relativt enkelt för arbetsgivare att göra lokala överenskommelser med facket om avtalsturlistor. Men bara att möjligheten finns är i sig ett problem på arbetsmarknaden. Det skapar tystnad, det skapar försiktighet och det skapar svårigheter för de fackliga organisationerna att få folk att engagera sig fackligt, eftersom man vet att ens anställningsskydd inte är garanterat på ett litet företag.
Det här är saker som helt och hållet förändrar balansen på den svenska arbetsmarknaden, och rätten att göra undantag i turordningen i företag med högst tio anställda måste avskaffas av dessa skäl.
Den tredje punkten är företrädesrätt, återanställning och inhyrning av arbetskraft. Ska det finnas ett anställningsskydd är företrädesrätten en bärande del i det anställningsskyddet. Pillar man på återanställningsrätten skulle man egentligen lika gärna kunna ta bort lagen om anställningsskydd. Det som är viktigt att komma ihåg i detta är att arbetsgivaren har makten att definiera arbetsbristen. Finns det då inte en återanställningsrätt kan man alltså följa lagen om anställningsskydd fullt ut - inga bekymmer. Man bestämmer att det är arbetsbrist, man säger upp enligt lagen såsom den föreskriver, men sedan återanställer man någon annan. Då har man rundat anställningsskyddet.
Vad som förekommer nu är att det finns en möjlighet för oseriösa arbetsgivare att använda bemanningsföretag för att gå runt reglerna om företrädesrätt och återanställning. Detta leder till ökat godtycke och ökad otrygghet i arbetslivet, och precis som de andra punkterna är det i det här fallet en ändring av maktbalansen till den anställdes nackdel och till arbetsgivarnas fördel.
Vi socialdemokrater anser att företrädesrätten till återanställning inte får sättas ur spel när arbetsgivare hyr in personal från bemanningsföretag, och vi vill att lagstiftningen ska ändras för att öka de anställdas och deras fackliga organisationers inflytande när bemanningsföretag anlitas.
Sedan har vi konsekvenserna och en sammanfattning av de här olika punkterna. Konsekvensen av den moderatledda regeringens arbetsmarknadspolitik är att det är orättvist, otryggt, ojämställt och ojämlikt. Så kan man sammanfatta konsekvenserna av alla de här punkterna sammantaget. Och detta är bara några delar av den moderata arbetsmarknadspolitiken som vi har tagit upp när man har försökt att sätta anställningsskyddet ur spel.
Kombinerar vi det med det som har varit en av huvuddebatterna här, lex Laval, alltså hur man utsätter svenska företag för en osjyst konkurrens, hur man utsätter svenska löntagare för ett lönedumpningsrace, ett race mot botten, med en försämrad arbetslöshetsförsäkring och tar alla de här olika delarna av den moderata arbetsmarknadspolitiken sammantaget inser man att svensk arbetsmarknad befinner sig i ett kritiskt skede.
Efter fem år med moderat arbetsmarknadspolitik är någonting som vi för bara några år sedan skulle ha ansett som fullständigt orimligt i dag faktiskt en verklighet på svensk arbetsmarknad. Vi hittar folk som jobbar för nästan ingenting, bara några enstaka kronor i timmen. De kanske har 30 kronor i timmen. De kanske jobbar väldigt långa arbetsdagar. De har inget skydd. De har inga möjligheter att vända sig till någon för att få hjälp. De har ingen möjlighet att få sina rättigheter tillgodosedda. Maktbalansen på den svenska arbetsmarknaden har förflyttats på ett sätt som bara kommer att leda utför, vidare i ett eländesrace.
Det här kommer sakta men säkert naturligtvis att kräva sin tribut, både bland seriösa svenska företag och bland svenska löntagare, och kommer att sluta med förskräckelse om vi inte ser till att hantera det.
Det är oerhört viktigt att hålla i minnet att detta inte i första hand är ett EU-problem eller ett problem som kommer från Bryssel eller att det är någon annan som har skapat dessa olyckor. Det här är ett svenskt, inhemskt problem - ett problem som kommer av att den moderatledda regeringen och dess arbetsmarknadspolitik på ett oerhört konsekvent sätt vill skapa en låglönearbetsmarknad. På ett oerhört konsekvent sätt vill man sätta de anställda och deras organisationer åt sidan för att förändra maktbalansen på den svenska arbetsmarknaden för att därigenom driva igenom sin vision av samhället, där man har satt rättvisan ur spel, jämlikheten ur spel och jämställdheten ur spel. Man får inte glömma att det är de här konsekvenserna vi sammantaget hittar.
Herr talman! Med anledning av detta vill jag yrka bifall till punkterna 2, 4 och 6 i förslaget i betänkandet och även till reservation 8.