Fru talman! Det låter jättevackert, men frågan blev inte besvarad denna gång heller. Varför tilläggstjänster inom den privata sidan när det inte är tillåtet i det offentliga? Det är vad det handlar om. Hur vet man hur bemötandet är hos personalen i företaget X och hos personalen i det andra företaget? Hur vet man det innan? Hur vet man vad som är kvalitet i bolagen? Du får ju inte berätta när det är någonting som inte är bra i ett bolag. Du har ingen meddelarfrihet. Det anses vara företagshemlighet om man går ut och berättar om att det har hänt många fallolyckor eller något annat som inte är bra på ett privat äldreboende exempelvis. Hur vet Margareta B Kjellin att det är väldigt hög kvalitet just i det företaget och inte i den kommunala verksamheten?
Jag vill ha svar på varför man inte har meddelarfrihet. Jag vill veta hur man vet att det är kvalitet, och framför allt vill jag veta varför det inte är tillåtet att köpa tilläggstjänster inom den kommunala sektorn. Det är inte konkurrensneutralt.
Detta är en oerhört viktig fråga. Det är någonting där alla talare hittills har krupit undan. Du pratar om fönsterputsning och säger att vi inte har tillåtit det. Nu har ni chansen. Låt det bli tilläggstjänster även i den kommunala verksamheten så har ni ordnat det. Men det har ni inte gjort. Ni har plockat bort det, och det blir tillåtet bara inom den privata sidan. Jag gissar att det är så därför att man vill göra det lite attraktivare. Väljer du ett privat företag har du möjlighet att köpa till dessa om du har råd - bara för den gruppen som har råd, de andra får finna sig i att vara utan, men bemötandet kanske är gratis. Om du har råd köper du tilläggstjänster. Men varför är det inte tillåtet i den kommunala verksamheten?
Du sade alldeles nyss att det var bedrövligt dåligt att man inte fick fönstret putsat eller så. Det handlar inte om att man ska få det i bistånd, efter vad jag har förstått vid det här laget. Det ska köpas för extra pengar. Varför, Margareta B Kjellin, får man inte det?