Fru talman! Skulle jag kunna svara på den frågan
hade jag väl inte tillsatt en utredare att göra en utvär-
dering av bruksvärdessystemet. Det har påståtts väl-
digt mycket i debatten kring bruksvärdessystemet. En
del av de påståendena tycker jag har varit väldigt
överdrivna, t.ex. att tillämpningen helt och hållet har
varit i strid med intentionerna. Jag vill ha fram ett
faktamaterial som belyser de här frågeställningarna,
som en grund för den fortsatta diskussionen om hy-
ressättningssystemet i Sverige. Det är därför vi har
gett utredaren det här uppdraget.
Jag kan som en allmän reflexion säga - och det är
bedömningar som görs av både fastighetsägarna, de
allmännyttiga bostadsföretagen och hyresgäströrelsen
- att bruksvärdessystemet i allmänhet tillämpas på ett
ganska hyggligt sätt runtom i landet. Debatten har ju i
hög grad varit fokuserad på Stockholms situation.
Men jag vill nu ha fram det här utredningsmateri-
alet. Det är en väldigt diger undersökning som nu
görs bland bostadskonsumenterna, och jag vill ha
fram detta som ett underlag för den debatt som vi ska
föra under våren kring hyressättningssystemet.
Jag tycker dock att det är viktigt att understryka
en sak: Jag vill inte se en utveckling mot en mark-
nadsstyrning av hyressättningen. En sådan utveckling
skulle leda till dramatiskt höjda boendekostnader i
attraktiva områden. Det är ur många aspekter - av
bostadssociala skäl och också ur aspekten att hålla
igen produktionskostnaderna - inte önskvärt med en
sådan utveckling. Men låt oss återkomma till den här
diskussionen när vi har ett sakunderlag för den, och
det har vi framåt vårkanten.
Jag går sedan på nytt till frågan om bostadsbyg-
gandet. Det handlar här om ett samspel med statliga
och kommunala insatser. Kommunerna har det
grundläggande bostadsförsörjningsansvaret. Det är
uttalat bl.a. i sociallagstiftningen. Det är naturligtvis
svårt att uppnå det här samspelet när moderata politi-
ker i Stockholmsområdet förbjuder allmännyttan att
bygga nytt och vara med i nyproduktionen. När man
plockar ut 4 miljarder från de allmännyttiga bostads-
bolagen, omvandlar hyresrätter till bostadsrätter till
ett värde av 5 miljarder kronor och inte avser att an-
vända de 8-9 miljarder man på detta vis frigör ur
bostadssektorn till nyproduktion tycker jag naturligt-
vis att det är bekymmersamt. Vidhåller man den poli-
tiken är jag rädd att vi, oavsett vilka statliga insatser
vi sätter in, inte kommer att klara av ett ökat byggan-
de av hyresrätter i Stockholmsregionen.
En annan faktor som spelar roll är naturligtvis de
kommunala markprissättningarna. Lägger man ut
marken på anbud och hamnar på markkostnader på
5 000 kr per kvadratmeter - jag har t.o.m. hört talas
om ett fall på 10 000 kr per kvadratmeter - blir det
inga byggen som vanliga människor kan efterfråga.
Då blir det inga bostäder som vanliga inkomsttagare
kan efterfråga.
Det måste vara ett tydligt kommunalt bostadsför-
sörjningsansvar. Staten ska bidra genom att underlätta
bostadsbyggandet, genom att åstadkomma neutralitet
i beskattningen och genom att se till att vi arbetar
aktivt för att hitta byggmetoder och hjälpa till att
stimulera en utveckling så att man bygger till lägre
produktionskostnader utan att efterge kvaliteten. Den
statliga Byggkostnadsdelegationen har visat att det är
fullt möjligt att göra det. Men kommunerna måste på
ett tydligare sätt träda fram och ta sitt kommunala
bostadsförsörjningsansvar.