Fru talman! Tack för svaret, Lars-Erik Lövdén.
Det är ett svar som tyvärr än en gång visar regering-
ens defensiva hållning. Jag tror inte att regionalpoli-
tiskt plåstrande eller en bostadsakut är rätt medicin
för att verkligen lösa bostadsbristen där den finns
eller för att få människor att leva kvar i glesbygden.
Jag tror att statsrådet kan bättre än så.
Hinder för bostadsbyggande i tillväxtområdena
har påvisats både i Boverkets rapport som kom i
slutet av sommaren och alldeles nyligen av Ulf Adel-
sohns lägesrapportering om förhållandena i Stock-
holms län. Båda dessa rapporter visar att det behövs
förändringar, främst av boendeskatterna och hy-
reslagstiftningen.
I den här debatten kommer jag att resonera kring
hyresrätten. Jag anser nämligen att det är dags att
göra något åt hyressättningssystemet. Det var ju ock-
så detta som var centralpunkten i min fråga, men
dessvärre inte i statsrådets svar. Det finns uppenbarli-
gen en viss insikt om problemen. Varför då inte göra
någonting, Lars-Erik Lövdén? Statsrådet borde åt-
minstone vara öppen för en sakdebatt.
Min utgångspunkt i en sådan är att stabilt och
tryggt boende är en viktig del av en familjs grund-
trygghet. Därför bör också hyressystemet vara så
utformat att det tar större hänsyn till kundernas och
de bostadssökandes önskemål och behov.
Det är naturligtvis välkommet att regeringen nu
har tillsatt en utredning som ska utvärdera bruksvär-
dessystemet. Det hade dock varit än mer positivt om
utredaren hade fått i uppdrag att ta fram konkreta
alternativ.
Mina utgångspunkter är alltså att större hänsyn
ska tas till de boendes önskemål. Ett första steg borde
då rimligen vara att avskaffa de kommunala bostads-
bolagens strikt hyresledande roll. Jag tycker inte att
det verkar rimligt att fastigheternas byggår ska vara
helt avgörande för hyressättningen.
För att få en mer rörlig bostadsmarknad och ett
fortsatt byggande och bevarande av hyresrätten tycker
jag att en rimlig och riktig åtgärd också skulle vara att
ha en fri förstagångshyra. Det innebär att kunden eller
kundens ombud och fastighetsägaren avtalar om en
hyra som då blir relaterad till efterfrågan på bostäder.
Det borde vara möjligt att skriva hyreskontrakt på
flera år och avtala om vilka förutsättningar som ska
gälla vid en omförhandling. På så sätt skapas en bätt-
re förutsebarhet för boendekostnaderna och trygghe-
ten blir större.
För att besittningsskyddet ska förbli starkt ska hy-
restvister kunna prövas i domstol. Inte bara hyresni-
vån utan även storleken på en eventuell höjning av
hyran skulle då kunna bli föremål för en rimlighets-
bedömning. Jag anser nämligen inte att de boende ska
kunna utsättas för en chockhöjning av hyran eller att
en fastighetsägare ska kunna kasta ut någon på gatan.
Min fråga kvarstår. Vad tänker Lars-Erik Lövdén
göra åt hyressättningssystemet?