Fru talman! Detta betänkande handlar om en rad
frågor om synen på hyresgästernas rättigheter, de
bostadssökandes möjligheter att få en bostad och
synen på vilka krav man kan ställa på fastighetsägar-
na. Några förslag är bra, men Vänsterpartiet kräver en
rad förbättringar för att återskapa en social bostads-
politik.
Utskottet avvisar våra motionskrav men hänvisar
ändå till vår motion när man skriver utskottstexten.
Man skriver: "Bostadsutskottet gör bedömningen att
den rådande situationen på bostadsmarknaden är
sådan att åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att
bostäder förmedlas på ett sätt som bättre står i över-
ensstämmelse med det bostadspolitiska målet att alla
människors behov av en god bostad skall kunna till-
godoses. Utskottet förväntar sig därför att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag med syftet att
trygga en god tillgång till bostäder särskilt för de på
marknaden utsatta grupperna."
Skattereformen, den snabbare avtrappningen av
räntebidragen och den till stora delar orättvisa bud-
getsaneringen har lett till att nästan inget byggs och
till att arbetslösa, socialbidragstagare och låginkomst-
tagare ofta inte godtas som bostadssökande.
Boendet i hyresrätt är dessutom så dyrt att det är
dyrare än egna-hemsboendet i alla kommuner utom
fem. I de sistnämnda är egna-hemsboendet så exklu-
sivt att det därför är dyrare än boendet i hyresrätt. De
som inte kan skaffa kapital till eget hem eller bostads-
rätt är hänvisade till ett ännu dyrare boende i hyresrätt
och blir dessutom utsatta för ibland helt orimliga krav
för att kunna få en bostad. Det är en absurd situation.
Jag får samtal och brev som bevisar detta. Jag tän-
ker läsa några rader ur ett brev.
Så här står det: Jag är registrerad som bostadssö-
kande i Solna stad sedan 1990. Efter åtta års väntande
i bostadskön och två års diskussion gav bostadsför-
medlingen i Solna mig besked om att de inte har nå-
got ansvar att skaffa bostad åt mig. Folk brukar få
bostad efter fem års väntetid i Solna. Jag vet att min
kötid räcker till för att få en bostad, och det medgav
alla bostadsföretag som förmedlar sina bostäder till
bostadsförmedlingen. Bostadsförmedlingen kan inte
visa mig vilken turordning jag befinner mig i. De
diskriminerar folk efter förmögenhet och nationalitet.
En bostadsförmedlare sade: Om du i framtiden får
högre inkomst skall du få en bostad i Solna. Jag tror
att Sveriges regering och Solna stad med sin invand-
rarpolitik med tvångsbosättning vill placera invandra-
re i vissa orter genom att inte erbjuda bostad i vissa
stadsdelar osv.
Om allt detta är helt sant eller ej kan jag inte uttala
mig om. Men det är tillräckligt osmakligt och bör inte
på något sätt få vara en del av de bostadssökandes
vardagssituation. En social bostadspolitik ser inte ut
så här i mina och Vänsterpartiets ögon. Därför har vi
föreslagit flera åtgärder för att förbättra situationen,
för att stärka hyresgästernas och de bostadssökandes
villkor och öka kraven på fastighetsägarna. Vi tycker
också att det är rimligt att stärka hyresgästkollektivets
möjligheter till inflytande över fastighetsskötsel och
underhåll.
Utskottet avvisar våra förslag om att skicka betal-
ningspåminnelse för utebliven hyresinbetalning och
förlängning av betalningsfristen vid uppsägning. Mo-
tiveringen är att det inte finns några bevis för att detta
skulle förändra situationen för dem som befinner sig i
betalningssvårigheter och att hyresvärden oftast tar
tillbaka uppsägningen om hyran betalas. Varje år
hotas ca 7 000 hushåll av vräkning och åtminstone
2 000 verkställs. Om så bara ett fåtal av dessa inte
skulle verkställas, menar jag att det är värt att pröva
våra förslag. Av de människor som vräks är det näm-
ligen så att många försvinner ur hushållsregistreringen
till de hemlösas skara, till misär och allt vad det inne-
bär att vara hemlös. De mister rätten till ett eget hem.
De hemlösa är redan tillräckligt många.
Utskottsmajoritetens motivering till att avvisa de
bostadssökandes rätt att ställa villkor i samband med
prövningen för att få ett hyreskontrakt är att den sökta
lägenheten troligen inte är ledig när frågan om huru-
vida hyresvärden ställt orimliga krav eller inte av-
gjorts. Tyvärr har inte utskottsmajoriteten förstått
avsikten med förslaget. Regleringen är naturligtvis till
för att verka förebyggande som ett hinder för att ställa
orimliga villkor för de bostadssökande, eftersom det
kan leda till en prövning i Hyresnämnden. I dag leder
det bara till en prövning om en hyresvärd diskrimine-
rar en bostadssökande på grund av etnisk tillhörighet.
Vänsterpartiet vill skärpa kraven på vilka som får
förvärva en fastighet. I dag har man bara rätt att pröva
förvärv i bolag som har mer än 50 % av sitt kapital
placerat i fastigheter. Dessa bolag har som huvudsak-
ligt syfte att vara fastighetsägare och bör i de flesta
fall vara seriösa när det gäller förvärv och skötsel av
fastigheterna. Har man däremot 49 % eller mindre av
kapitalet placerat i fastigheter gäller inte rätten att
pröva fastighetsförvärvet.
I den remissbehandling som föregick propositio-
nen gjordes gällande att företag där fastighetsinneha-
vet var litet många gånger brister i sin bostadsför-
valtning och i sitt hyresvärdskap. Detta nonchalerar
regeringen och ställer sig helt på fastighetsägarnas
sida. Varför skall man då ha rätten att pröva de stora
fastighetsinnehavarnas förvärv, kan man fråga sig, när
man struntar i de små? Naturligtvis skall alla fastig-
hetsförvärv som man kan misstänka är oseriösa prö-
vas.
Jag vill också ta upp frågan om kommunernas rät-
tigheter och skyldigheter i bostadspolitiken. På den
statliga nivån har regeringen under hela mandatperio-
den inte gjort annat än utrett bostadspolitiken. Man
hänvisar till att det är kommunernas skyldighet att ta
ett bostadspolitiskt ansvar, dock utan krav på hur det
skall gå till.
Verkligheten är ju den att den bostadspolitiska de-
batten i kommunerna är död. Den som vill ta upp den
hänvisas till bostadsbolagens styrelser och direktörer.
Borta är nämligen skyldigheten att upprätta bostads-
försörjningsprogram och rätten att anvisa bostäder,
både i allmännyttan och i det privata beståndet. Borta
är också skyldigheten att ordna bostadsförmedling i
kontrollerade former.
Vänsterpartiet vill återupprätta den sociala bo-
stadspolitiken, återställa en del av lagstiftningen för
detta ändamål, men i nya former, för att man på något
sätt skall kunna leva upp till kraven på en god bostad
till en rimlig kostnad. Den borgerliga regeringen tog
bort den här lagstiftningen. Regeringen har passat.
Moderaterna ville gå vidare med det totala sys-
temskiftet, avskaffa den kollektiva förhandlingsord-
ningen, avskaffa allmännyttans ledande roll, ta bort
alla bidrag, m.m. De vill ha en oreglerad bostads-
marknad. Man vet var man har dem politiskt.
Jag delar naturligtvis inte deras uppfattning. För
oss i Vänstern är det behoven och inte marknaden
som skall avgöra rätten till en bostad, ett eget hem.
Vad regeringen och utskottsmajoriteten vill är betyd-
ligt svårare att förstå. Otydligheten måste vara besvä-
rande. Vi får verkligen hoppas att det klarnar i den
bostadspolitiska propositionen, om det nu kommer
någon. Jag börjar bli litet orolig för det.
Med detta, fru talman, yrkar jag för tids vinnande
endast bifall till reservationerna 10 och 25.