Fru talman! Jag är så trött på att höra Sten Anders-
sons tjat om Tensta som lågstatusområde. Det är ty-
piskt Sten Andersson att lämna kammaren. Nu hade
han ju kunnat få svar.
Jag tänkte tala om ett annat område, ett område
där Sten Anderssons väljare bor. Därmed kan han få
veta hur vi ser på dem.
För ungefär ett år sedan såg jag ett TV-program -
Katarina, Kristina och de som har. Programmet
handlade om journalisten Katarina som ville veta om
det finns fattigdom i Sverige och om klassklyftorna
krymper eller växer. För att ta reda på hur de riktigt
rika egentligen lever försökte journalisten göra ett
reportage om djursholmsbornas livsstil. Journalisten
har intervjuat människor i mc-världen och skinhead-
världen men har aldrig tidigare haft så svårt att få
intervjua människor i en subkultur som Djursholm. I
Djursholm behandlades journalisten med ett sådant
förakt att hon till slut inte orkade fortsätta sitt arbete.
Ingen av de tillfrågade ville ställa upp för en intervju
men hon gav sig inte utan försökte hitta människorna
på olika ställen, t.ex. på golfbanan.
I början av programmet säger en man: "Köp en
villa i ett område där skolan är bra, där det är en bra
blandning av människor inte för mycket mångkultu-
rellt med andra ord - skall man vara ärlig - så få icke-
europeiska invandrare som möjligt. Då får dina barn
en bra start i livet."
Flera personer hävdade att det inte finns någon
fattigdom i Sverige bortsett från några uteliggare men
det antogs att det fanns andra skäl till att de här män-
niskorna var socialt missanpassade.
När journalisten frågade en äldre dam varför hon
trodde att folk var mycket friskare i Djursholm jäm-
fört med andra förorter svarade damen att de i Djurs-
holm har högre IQ. Jag häpnade över det jag hörde.
Även om jag har hört många historier om överklas-
sens inskränkthet trodde jag aldrig att man så oskulds-
fullt skulle avslöja vilket reservat man lever i.
När segregerade områden debatteras utgår man
alltid från invandrartäta områden som Tensta och
Rinkeby. Man förfasar sig över hur torftigt de männi-
skor har det som lever där. Jag har bott i Tensta i
17 år. Min hembygd beskrivs ibland i lyriska ordalag.
Det talas om ständigt spontant dansande i förtjusning
över sina många kulturer, ibland om ett getto där
ungdomar är dömda att gå under i droger, arbetslöshet
och tristess. Ingen av bilderna är sann.
I Tensta finns det arbetslöshet och fördomar som
leder till spänningar mellan de olika kulturerna. Men
där finns också idylliska parker fulla med lyckliga
barn och ambitiösa ungdomar med framtidstro. Ett
stort privilegium har vi som växt upp i Tensta, ett
privilegium som ungdomarna i Djursholm saknar,
nämligen vetskapen om att människor är olika. Aldrig
har jag hört det debatteras hur skadlig segregationen i
Djursholm kan vara. Jag tänker på alla barn som väx-
er upp i ett sådant område och som innerligt tror att
de är mer intelligenta än andra barn. Jag tvivlar på att
de någonsin kommer att kunna umgås med andra
människor än med sig själva. Hur torftigt kommer inte
deras liv att bli om alla som de känner är av samma
sort!
Sluta alltså, Sten Andersson, att tjata och nedvär-
dera Tensta på det sätt som görs! Nu är Sten Anders-
son inte närvarande här i kammaren men jag hoppas
att någon kan skicka över protokollet och att Sten
Andersson kan sluta prata som han gör. Så mycket
strunt har jag aldrig hört.