Herr talman! Det är vatten och luft vi debatterar, och hur luft och vatten mår hänger ju ihop med hur vi människor mår. Ibland förstår vi det, men ibland blundar vi för det.
Betänkandet handlar i huvudsak om vattenvård och lite specifikt om Östersjön. I det behandlas många motioner från den allmänna motionstiden i riksdagen då varje enskild ledamot kan skriva ned sina förslag oavsett vad partiet egentligen tycker. Ofta ser vi också mycket av regionalpolitik i motionerna, och det är inte så konstigt med tanke på hur valsystemet är uppbyggt. Vitsen med att ha politiker från hela Sverige är just att man får olika perspektiv in i rikspolitiken.
Det som slår mig när jag läser betänkandet är: Så mycket bra det står, och så många kloka ord det finns! Ändå är det hela tiden ett otroligt tryck på miljön. Vi har inte lyckats vända trenden tillräckligt avseende övergödning eller utsläpp i luft och hav. Ibland blir det lite bättre i en sektor, och vi är mycket glada över att det faktiskt sker. Ofta inser vi att det behövs både information, kunskap och styrmedel.
I kapitlet som handlar om åtgärder mot övergödning ställer åtminstone jag mig en hel del frågor då jag läser om alla de olika åtgärder som vidtas. Vi vet ju att alliansregeringen har lyft havsmiljön och att det har varit en prioriterad fråga under mandatperioden. Det här har sagts oss om och om igen, och det är ett område som är mycket viktigt att komma till rätta med.
Man tog pengar från posten för biologisk mångfald och öppnade ett nytt konto, kan man säga, då man skapade en ny rubrik med namnet havsmiljö. Pengarna skulle gå till ett antal pilotprojekt och utredningar, om jag minns rätt. Det handlar om skarpsillsutfiskning, eftersom det råder obalans i ekosystemen i Östersjön bland annat. Vi har fiskat upp toppredatorn torsk. Man borde alltså vara torskens beskyddare och se till att den växer till sig i alla årsklasser och i mängd, samt i olika bestånd. Man ska inte förhandla med ekosystem och biologisk mångfald. Man kan inte förhandla med naturens gränser.
Det finns en sak som de flesta verkar vara eniga om för att skapa en bättre miljö i Östersjön, en bättre balans, och det är just det att se till att torsken blir både stark och livskraftig.
Ett annat av de här projekten var - eller är, för jag antar att det pågår - syresättning av havsbottnar. Våtmarker ska också projekteras och planeras, och det är gott så. Samtidigt är våtmarker ingenting som man kan skapa var som helst, och det ska göras avvägningar så att även de blir smartast och effektivast. Förmodligen skulle vi egentligen behöva återskapa väldiga arealer även på de allra bördigaste jordarna. Men jag tror inte att någon politiker blir populär av sådant.
Övergödningen är det dominerande problemet, och jordbruket står för den största andelen av de samlade svenska utsläppen till havs.
Greppa näringen är ett projekt som man jobbar med för att minska utsläppen från de svenska jordbruksmarkerna. Det är ett bra projekt. Det handlar om kunskap, information och uppföljning. Ändå är det så att vi varje år binder in en ökning av bland annat kväve i de ekologiska systemen. Vi tillför nytt kväve via den fossilt framställda handelsgödseln som innehåller kväve, fosfor och kalium. NPK brukar det heta. Men även kadmium kommer med. Vi ökar och ökar tillflödet, och det innebär att det läcker ut och övergöder också.
Man kan övergödsla med handelsgödsel, och man kan övergödsla med naturgödsel. Om man inte utnyttjar de näringsämnen som finns i samhället utan tillför nyproducerade näringsämnen blir naturgödsel och näringsämnen ett problem.
Vi måste hitta nya system och smarta sätt att använda ämnena effektivt.
I betänkandet nämns LOVA, som ger stöd till bra projekt. Det är mycket bra. Samhället behöver positiva signaler. Förbud mot fosfor i tvätt- och maskindiskmedel är också exempel på sådant som många länge har kämpat för.
För 15-20 år sedan tyckte jag att vi i min hemkommun på västkusten skulle informera våra kommuninvånare som inte var anslutna till reningsverket att köpa fosforfria tvätt- och diskmedel. Många reningsverk där har avlopp som går ut i salthavet, men det finns också lokala avloppslösningar där avloppet går ut i sötvatten. Det är alltså skillnad på vad som händer när man släpper ut näringsämnena i havsvattenmiljö och i sötvattenmiljö. På den tiden fick jag många misstänksamma synpunkter på det. Det rådde även stor oenighet om vad som var begränsande ämnen för tillväxt i söt- respektive saltvatten. Jag tror att vi är lite mer eniga i dag.
Underifrånperspektivet med påtryckningar är oerhört viktigt. Det driver fram politiken. I betänkandet står om avgifter på utsläpp av fosfor- och kväveföreningar. Det är intressant, och vi har länge hört talas om detta. Kanske kan det till slut bli någonting av det. Jag skulle tro att det är ganska bråttom. Det är ett ekonomiskt styrmedel.
Vi har ett ekonomiskt styrmedel som redan nämnts i debatten, nämligen avgift på handelsgödsel. Jag tror att det är det enda ekonomiska styrmedel som finns för att ta itu med problemet med övergödningen. Alla är överens om att jordbruket är en stor bidragande orsak till belastningen. Samtidigt är vi alla beroende av att det finns jordbrukare som vill och kan producera, bruka jorden och sköta om landskapet. Det ska lyftas fram.
Alliansregeringen har emellertid raserat det som kunde ha varit ett bra ekonomiskt styrmedel. Varför man saboterat något som redan fanns på plats och kunde hjälpa till att även hålla borta kadmiumhöjningarna i jordarna och i våra kroppar är svårt att förstå. Jag vet att man ser det som en kompensation för skattehöjningarna inom jordbruket, men det var ett dåligt val, skulle jag vilja säga. Om man ska ställa om måste principen vara att man gynnar det som är bra för miljön, klimatet och människors hälsa och belasta och lägga avgifter på sådant som inte är bra för miljön, klimatet och hälsan. Det är en ganska bra grundprincip.
Jag kan inte låta bli att gå in på kadmiumdelen. Även om vi tidigare i debatten tagit upp skatten på handelsgödsel tycker jag att frågan är så pass viktig och allvarlig att jag vill ta upp den en gång till. Kemikalieinspektionen har lämnat ett remissyttrande där man tar upp just kadmiumfrågan. Man säger att tusentals kvinnor i Sverige, och långt fler i övriga Europa, beräknas ha förhöjda kadmiumnivåer i njurarna och att halten kadmium hos befolkningen i Sverige ligger nära de nivåer som kan ge nedsatt njurfunktion och benskörhet. Man säger att långvarig exponering av kadmium kan leda till cancer och innebär en möjlig risk för nedsatt fortplantningsförmåga.
Vidare säger Kemikalieinspektionen att kadmium är mycket giftigt för vattenlevande organismer, och för både människor och djur gäller att effektnivåerna ligger mycket nära de bakgrundsnivåer som finns i miljön. Man säger också att slopandet av skatten grovt uppskattas leda till en ökning av kadmiumspridningen på åkrarna med ca 230 kilo per år. Detta kan jämföras med att vi 1999 hade en tillförsel på svensk åkermark med ca 1 600 kilo. Det är alltså ett mycket dåligt beslut som alliansregeringen har fattat, och det kommer att bli svårt att styra upp det hela igen.
Vad vill då Miljöpartiet göra? Vi tycker att man ska titta på det här och hitta tillbaka till kretsloppssystemen. Det är ingen lätt väg att gå. Tvärtom är det oerhört svårt. Vi tycker också att de ekologiska produktionsmetoderna är en väg åt rätt håll, vilket många håller med om. Också här har regeringen valt att dra ned på pengarna. Jag vet inte hur man driver frågan om att nå målet om ekologisk koncession i offentlig sektor. När jag är ute och träffar kommunpolitiker försöker jag ge dem råg i ryggen genom att säga att det är en bra väg att gå.
En annan sak som tas upp i reservationen handlar om framställning av biogas. Man kan se detta utifrån två perspektiv. Det första är att man kan producera energi till bilar. Det andra perspektivet som nu lyfts fram är att om vi producerar biogas får vi rötrester, och dessa rötrester är ett oerhört bra gödselmedel. Vi kanske ska vända på steken och producera rötrester, och så får vi biogas på kuppen. Det är en ganska intressant tanke, tycker jag.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1.