Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Betänkandet handlar mycket om havsmiljön och då främst Östersjön men även en del om förnybara drivmedel och biogas.
Läser man reservation 1 från den samlade oppositionen, Insatser för miljön i Östersjön med mera, kan man se att det krävs krafttag och kraftfulla politiska insatser för att rädda och utveckla Östersjöns miljö och öka det internationella arbetet. Det är bara att konstatera att vi är helt överens i de frågorna.
När man läser detta får man ändå intrycket att ni inte riktigt har noterat att alliansregeringen alltsedan den tillträdde 2006 har högprioriterat havsmiljöfrågorna. Nu tycker jag i och för sig att debatten här i dag har nyanserat den bilden något.
Det har tidigare nämnts att det första som alliansregeringen gjorde i det här sammanhanget var att inrätta en budgetpost just för havsmiljön för att markera hur viktig den är. Från det kontot har det finansierats en del saker. Bland annat har detta med att kunna planera och projektera våtmarker kommit därifrån.
Sedan nämnde Tina Ehn projektet med utfiskning av skarpsill. Jag vet inte om hon riktigt trodde på det, men hon talade om att vi skulle vara torskens beskyddare. Jag tycker att vi kan säga att Sverige via vår regering har varit drivande i att skapa de förvaltningsplaner med mera för Östersjön som är grunden.
Om vi nu pratar om trender kan vi när det gäller torsken i Östersjön se, även om man inte ska ropa hej för tidigt, att vi har vänt en trend och att det finns ett helt annat ansvar i EU-politiken. Jag är helt övertygad om att Sverige har spelat en väldigt stor roll i det sammanhanget.
Om man ser vidare på det som har tagits upp här tidigare är det klart att övergödningen är ett av de grundläggande problemen. Jag tror väldigt mycket på rådgivningsprojektet Greppa näringen. Man börjar från grunden och har ett underifrånperspektiv, och man tror att den enskilde lantbrukaren kan ändra på saker och ting genom kunskap och råd.
Den handelsgödseldiskussion som vi har haft har egentligen visat en helt annan tro från oppositionens sida. De tror att den enskilde lantbrukaren plötsligt struntar i denna kunskap bara för att det blir lite billigare och börjar sprida handelsgödsel omkring sig mer än man behöver för att få optimal växtlighet. Jag tror inte ett dugg på det. Det är en lite märklig syn. I så fall skulle sådana här projekt vara meningslösa.
Det har vidare nämnts här att alliansregeringen har satsat mycket genom lokala vattenvårdssatsningar, som LOVA-projektet. Det finns intressanta projekt i Östersjön nu, och det gäller även det som växer i Östersjön. Det är till exempel musselodlingar, och det ska bli väldigt intressant att se vad detta leder till. Det har visat sig att musslor både på västkusten och i Östersjön har en förmåga att samla ihop väldigt mycket näringsämnen som man sedan kan föra upp på land.
Allting tar tid, som har sagts här tidigare. Det förbud mot fosfat som har införts först i tvättmedel och nu även i maskindiskmedel kanske det inte går att se effekten av på ett eller två år, men det är viktiga steg som har tagits. Denna typ av förbud, som det mot fosfater, ligger med i de rådsslutsatser om Östersjöstrategin som nu finns sedan december 2009. Det är det som är det viktiga i sammanhanget - Sverige kan inte självt lösa detta.
Sofia Arkelsten och Claes Västerteg från Alliansen har tagit upp alliansregeringens inriktning mot att göra en samlad havspolitik, och det ska man värdera väldigt högt. Det senaste exemplet är förslaget om en samlad myndighet för havs- och vattenmiljön. Det går inte att ha vattenfrågorna i stuprör, utan allt vatten hänger ihop. Bara genom att skapa den här myndigheten tror jag att vi kommer att komma mycket längre än vad vi har gjort i dag.
Jag hoppas att det framgår av detta resonemang att alliansregeringen har ett brett spektrum av åtgärder som vidtas nationellt. Men som jag sade kan vi inte lösa detta själva, utan vi måste ha ett internationellt samarbete.
Vi har nu Östersjöstrategin på plats. Det var en av de stora prioriterade frågorna för Sverige under ordförandeskapet att få detta i hamn, och det lyckades vi med. Östersjöstrategin gäller inte bara miljön, men den första utmaning som nämns är att skapa en hållbar miljö.
I Östersjöstrategin finns det 15 prioriterade områden, och Sverige har åtagit sig att vara ledande i 4 av dem och dessutom att stå för en hel del så kallade flaggskeppsprojekt. Jag har räknat ut att åtminstone hälften av de prioriterade områdena har direkt anknytning till havsmiljön. Det kan vara alltifrån fisket till övergödningsproblematiken. LRF med sina systerorganisationer runt Östersjön jobbar just med rådgivningsprojekt, typ Greppa näringen.
Man kan naturligtvis säga att Östersjöstrategin är ett internt EU-projekt. I en reservation står det även om den nordliga dimensionen, och Sverige bejakar att man jobbar inom den. Island, Norge och Ryssland finns också med i detta. Inom Östersjöstrategin faller man mycket tillbaka på Helcom, Helsingforskommissionens aktionsplan för Östersjön - Baltic Sea Action Plan, som den heter. Det låter kraftfullt. Där är Ryssland med, och det samarbetet är naturligtvis väldigt viktigt. Man måste notera att det här finns med som en viktig ingrediens i EU-samarbetet.
Jag kan säga lite grann i fråga om toalettavfall från båtar. Det har diskuterats till och från vad problemet egentligen är och hur stor påverkan detta kan ha. Samtidigt vore det helt ologiskt om man inte gjorde någonting åt detta även på fritidsbåtssidan, om inte annat som en sanitär sak. Kryssningsfartygen, färjorna och även lastfartygen är kanske ett större problem i det stora.
Jag besökte Västervik i förra veckan och såg hur man där tillverkade ganska robusta små tömningsanläggningar för just fritidsbåtstoaletter. Jag tror att grunden är att hamnar får ta ansvaret och att det styrs upp i lagstiftningen att man måste ha möjligheter att tömma.
Fru talman! Jag dristar mig att säga några ord till om handelsgödselskatten, som jag var inne på förut. Jag tycker att synen på den enskilde lantbrukaren är lite skrämmande - att man tror att det bara är ekonomiska incitament som driver människor. Jag tror mycket mer på kunskap.
I landsbygdsprogrammet är 70 procent av EU:s miljöåtgärder riktade mot jordbruket, så de är väldigt koncentrerade på detta. Där finns Greppa näringen, ersättning för fånggröda, skyddszoner, vallersättning och stöd till restaurering eller nyskapande av våtmarker. Man är brett med om alla de åtgärderna tillsammans, och det finns ett stort underifrånperspektiv.
Handelsgödsel är en väldigt komplex fråga, som har sagts här förut. Från Folkpartiets sida står vi tydligt för ekonomiska styrmedel, och det är möjligt att man även i framtiden skulle säga att de hade en viss effekt. Men det är ändå en komplex fråga. Det finns en balans, och man måste ha lika konkurrens i Europa. Ska man gå vidare med den här frågan måste man göra det på EU-nivå. Det kan inte vara så att Sverige låter sina lantbrukare ha högre kostnader än övriga Europas lantbrukare. Det skulle vara en orimlig situation, speciellt mot den bakgrund som jag nämnde, att man från svenskt lantbruks sida jobbar väldigt hårt med frågan. Som har nämnts här tidigare finns det ändå väldigt stora ekonomiska incitament för att inte sprida gödsel. Dessutom tror jag att man har kunskaper. Det är ingen som vill fördärva naturen - det finns inte i min föreställningsvärld att lantbrukarna vill göra det. De lever nära naturen och vill skydda den på bästa sätt.
(Applåder)