Herr talman! Först vill jag ha en sak förd till protokollet, och jag tror att det blir rätt då. Om jag har sagt att högavlönade ska betala mer i skatt än högavlönade blev det fel. Det måste vara att högavlönade ska betala mer än lågavlönade. Så står det i alla fall i mitt manus. Jag ber om ursäkt för denna felläsning, men jag är övertygad om att Marie Engström förstod vad som var andemeningen.
Sedan får jag nog be Marie Engström repetera frågorna. Jag tyckte inte att jag riktigt kunde följa med i vad detta med straffbeskattning, frivilligarbete och det som nämndes av Fredrik Schulte handlade om. Det nådde inte riktigt fram till mig.
Låt mig ändå kommentera det som sades tidigare här om rättvisa. Rättvisa är ett begrepp som används väldigt lätt av båda de politiska sidorna, och inte minst från vänstersidan, som ett självklart, väldefinierat begrepp. Men frågan är om man kan säga vad som är den totala rättvisan. Det är lätt att vi inom politiken använder oss av begrepp som är vaga.
Det är i alla fall uppenbart att högavlönade generellt sett betalar mer i skatt än lågavlönade, både i kronor och i procent. Det tycker vi är rättvist och rimligt. Men det innebär inte att vi har utgångspunkten att vi som lagstiftare kan äga människors löner, utan vi måste visa stor varsamhet och också finna en rättskänsla hos medborgarna att beskattningen är rimlig och att vi inte agerar på ett konfiskatoriskt sätt.