Herr talman! Nu måste jag snabbt göra ett tillrät-
taläggande. Jag vet inte om utrikesministern missupp-
fattade mig när jag talade om utbildning av polisen.
Jag menade naturligtvis inte att vår svenska polis på
något sätt var involverad i trafficking eller inte hade
utbildning på det området. Men jag tror att Sverige
skulle kunna göra en stor insats genom att hjälpa till
med att informera och utbilda poliser i andra länder.
Jag var i Litauen häromdagen. Där berättade de att
de hade svårt att lagföra skurkar på det här området,
därför att polisväsendet självt var så involverat i den
här verksamheten att det inte gick. Man fick gå till
Tyskland för att kunna göra detta. Det tycker jag visar
en bild som vi borde försöka hjälpa till att rätta till.
Jag vet att väldigt mycket görs, och jag vet att all-
ting i det här huset tar tid. Vi brukar ju säga att de-
mokrati tar tid, men det är väldigt ofta för att vi ska
komma överens och för att vi ska skicka ut saker på
remiss och alla ska få säga vad de tycker. När det
gäller just den här frågan vet vi vad vi alla i den här
kammaren tycker och - det tror jag att vi kan säga -
de allra flesta ute i samhället. Då tycker jag att det
vore roligt, för att inte säga nödvändigt, om det hände
betydligt mer.
När jag var i Vilnius såg jag några av de shelter
som fanns. De är ju inte vad vi kallar skydd i verklig
mening. Man har inte resurser att skydda de här flick-
orna från de skurkar som hanterar den sexuella explo-
ateringen. Man kan ge dem en säng och mat för da-
gen, men det kunde man inte längre på de ställen som
jag var på därför att pengarna inte räckte. Då finns det
bara en utväg för de här flickorna och för de här bar-
nen, och det är att återgå till prostitution. Jag tror att
Sverige skulle kunna göra betydligt mer än vad vi gör
i dag i de här fallen.