Herr talman! Jag vet att vi alla är helt överens om
att det här är en form av modern slavhandel som det
är väldigt viktigt att vi får ett absolut stopp för och att
vi verkar för det internationellt.
Rigmor Stenmark började med att ta upp handeln
med barn, vilket ju är en fullständigt vidrig företeelse.
Vi har följt de exempel som Rigmor Stenmark tar upp
och hur man arbetar för att få stopp på detta när det
gäller internationell adoption.
Ett viktigt skäl till att Sverige har drivit att alla
adoptioner ska ske utan penningersättning är att ris-
kerna är så mycket större så fort man börjar acceptera
penningersättningar. Det här har varit en viktig prin-
cip för oss.
Likaså har vi, både genom de svenska myndighe-
terna och Nämnden för internationella adoptionsfrå-
gor, arbetat för att man ska följa upp och kontrollera
både länder och enskilda som man samarbetar med
för att omedelbart kunna reagera och ingripa mot det
som kan misstänkas vara barnhandel.
Om man har upptäckt några fall där man har
misstänkt den här formen av enskilda överträdelser
har man omedelbart försökt gå in och sätta stopp för
det. Men det är, som sagt, alltid en fråga om att fak-
tiskt hitta detta och upptäcka det när det sker. Det är
också viktigt att vi får andra länder att tydligt agera
mot allt som kan misstänkas ha med barnhandel att
göra.
Till Inger René ska jag omedelbart säga att när det
handlar om att gå emot sexuell exploatering och ar-
beta för jämställdhet, om det är det Inger René menar
med sunda vanor, är vi överens. Det är också vad vi
tydligt har strukit under när vi har talat om att efter-
frågan också bidrar till att vi får en trafficking av det
här slaget. Därför är det viktigt att vi på ett väldigt
tidigt stadium och tidigt i åldrarna börjar tala om
sexuell exploatering och att vi försöker stärka flick-
orna genom jämställdhetsdebatten och göra de svens-
ka pojkarna till icke-köpare genom att göra dem
medvetna om jämställdhetsfrågorna och faran med
sexuell exploatering. Vi tror också att det skulle vara
bra om fler länder gör som Sverige, att de kriminali-
serar i den form som Sverige har gjort. Det innebär
automatiskt att det därmed blir en ökad utbildning av
polisen och en ökad information.
Vi kan nog se på den svenska polisen att det har
hänt väldigt mycket under de senaste åren, bland
annat genom lagstiftningen och genom att man har
fått en ökad medvetenhet om trafficking-frågorna och
genom att det så tydligt har prioriterats från den
högsta polisledningen och politiskt.
Vi kan inte från regeringens sida styra de enskilda
lokala polismyndigheterna. Jag reagerade som alla
andra, som medborgare, när jag läste att gruppen i
Stockholm skulle läggas ned. Ordföranden i polis-
nämnden är Kristina Axén Olin, så jag hoppas att
man därmed kan hantera det lokalt. Men vi får inte
som regering lägga oss i det.
Däremot har jag till min glädje sett att Rikspolis-
styrelsen i dag har kontaktmän på alla polismyndig-
heter för att också göra arbetet mot trafficking till ett
stående inslag.
Det här är några viktiga frågor, men sedan handlar
det naturligtvis också om offrens situation. Det har
varit en viktig fråga för oss från svensk sida att, na-
turligtvis, titta på de flickor som kommer hit och har
drabbats men framför allt att diskutera med de länder
som offren kommer ifrån, där de ofta har sitt ur-
sprung. Vi får inte enbart titta på vad vi kan göra
repressivt för att få stopp på det här, utan vi måste
också göra allt vad vi kan för att arbeta med offren,
ge dem möjlighet till utbildning och till bra och vikti-
ga insatser.