Fru talman! Vi förde ju den här debatten för ett år
sedan, och det är i stort sett med en druckens
envishet som vi alla upprepar våra argument. Det
finns inte så mycket nytt under solen att anföra.
Socialdemokraterna kan tydligen ''köpa'' det
faktum att utländska medborgare kan erhålla en
svensk orden men vill inte medverka till att man
skall kunna tilldela en svensk medborgare en
orden. I den diskrepansen ligger en inkonsekvens
som vi skulle vilja rätta till.
Vi skulle också vilja komma ifrån den ordning som
Catarina Rönnung själv berörde, nämligen att man
efter ett visst antal tjänsteår automatiskt har gjort
sig förtjänt av en orden. Enligt vårt synsätt skulle
en orden efter noggrann prövning tilldelas den som
verkligen har gjort en samhällelig och gagnelig
gärning. Man skulle t.o.m. kunna tänka sig att
vederbörande själv fick betala den men att den
utfärdades i kunglig majestäts namn. Det är inte
alldeles uteslutet. Det behöver egentligen inte
belasta statskassan.
Vi är i behov av goda individuella insatser i vårt
samhälle, och det är man i andra samhällen också.
Det kostar inte mycket att visa uppskattning för att
människor på ett eller annat sätt gör en god insats
för det allmänna. Det är det ett nyanserat,
moderniserat belöningssystem skulle syfta till. Jag
tycker inte att man skall krångla till det här och göra
det märkvärdigare än så.
I gamla socialistiska stater -- som kanske i viss mån
står Catarina Rönnung närmare än mig -- har man
i långa tider dekorerat brösten till julgranslikande
historier. Där har man verkligen använt sig av
belöningssystem av det här slaget.