Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets
majoritetsförslag.
En gammal gengångare spökar här i kammaren --
ordensväsendet och en propå om att detta skall
utredas. Jag drar mig inte det minsta för att
upprepa de argument mot en utredning som jag
redan har framfört, eftersom reservanterna
upprepar sina och inte tar några nya djärva grepp
på ämnet.
Moderater, folkpartister, nydemokrater och
kds:are anser att det finns fog för att på nytt införa
ordenssystemet. Det avskaffades 1975. Så här
uttalar sig reservanterna: ''Under den tid som
därefter'' -- alltså efter 1975 -- ''förflutit har de
argument som låg till grund för reformen förlorat
mycket av sin tyngd, medan betydelsen av de
historiska traditionerna fått en starkare betoning.
Det har framkommit behov av ett mer nyanserat
offentligt belöningssystem -- -- --''. Vilka behov?
För vem? Detta är bara lösa och luddiga
påståenden, fru talman.
Jag anser att Sverige har varit mer modernt och
framsynt än övriga länder och avskaffat en del av
de nådevedermälen som för det mesta följer med i
den statliga befordringsgången. Traditioner är inte
av godo enbart därför att de är historiska -- långt
därifrån. En evig företeelse som löper genom
historien är naturligtvis den mänskliga fåfängan --
omöjlig att utrota, förvisso, men kanske möjlig att
stävja i en modern demokrati.
Den som vill få en annan infallsvinkel på
ordensväsendet vill jag varmt rekommendera en
essä i ämnet av Ingemar Hedenius. Den återfinns
i samlingen Den oanständiga anständigheten. Den
som uppskattar satir över brackighet utlovar jag
stort utbyte av texten.