Fru talman! När Gustaf Mannerheim år 1919 blev
statschef i Finland med titeln riksföreståndare var
en av hans första åtgärder att införa ett
ordenssystem. Denna man -- som är den ende
person i världshistorien som räddat sitt land fem
gånger och som har börjat röna alltmer
uppskattning i breda lager i Finland, i varje fall
bland nästan samtliga historiker -- förstod att detta
var ett bra och billigt sätt att belöna medborgarna.
Sverige är enligt vad jag vet det enda civiliserade
land som inte har ordnar och -- det vill jag också
säga -- det enda civiliserade land som inte har betyg
förrän i klass 8 i grundskolan. Det är ganska
märkligt.
Då frågar man sig: När blev det så här? Jo, under
70-talet, under den tid då Olof Palme dominerade
det socialdemokratiska partiet.
Socialdemokratiska partier i andra länder har
kunnat acceptera ordnar; om socialdemokraterna
får det själva tycker de att det är bra.
Nyligen träffade jag ordföranden för en av våra
största folkrörelser. Han uppgav att det var ganska
så pinsamt att gå på banketter ute i Europa. När
han var den ende som inte hade ordnar på bröstet
undrade folk om han hade gjort något fel eller om
han hade råkat i vanrykte. Det kan alltså leda till
en del komplikationer.
År 1959 hade Socialdemokraterna en framgångsrik
affischkampanj inför ATP-valet. Ni kommer
kanske alla ihåg affischen där det stod: Gärna
medalj -- men först en rejäl pension. Den affischen
har för övrigt själv fått medalj nu på senare tid; det
är enligt bedömare den bästa politiska affisch som
har gjorts i Sverige.
Det här med medalj var naturligt för de gamla
socialdemokraterna -- jag tänker på Branting, Per-
Albin Hansson och även Tage Erlander. Men på 70-
talet skedde det en kulturrevolution inom partiet.
Jag skall också kommentera Hedenius artikel. Det
är mycket länge sedan jag läste den. Jag vill minnas
att Hedenius själv var oerhört negativ till
ordensväsendet. Han hade rätt i mycket, men han
angav också att han efter sin titel i
universitetskatalogen i stället för RVO och
liknande ordenstitlar ville ha VOPS. Det betyder:
vägrar orden av personliga skäl.
De som inte vill ha ordnar kan ju tacka nej, men de
som önskar sådana får gärna ta emot dem. Jag har
sett många exempel på att människor, från Sveriges
breda lager, 20--40 år efter det att de har fått en
orden fortfarande talar om det med stolthet. Detta
är betydligt billigare än de fallskärmsavtal som
finns i dag.
(Applåder)