Herr talman! Då har ledamoten verkligen lämnat området för svenska medier, om han kallar public service för en lilliput. Här är de ingen lilliput. Här är de den stora giganten.
Det var oerhört intressant på många sätt för mig att sitta med i public service-kommittén och ta del av både den ena och den andra sidan. Vi fick oss till del konkreta exempel på hur exempelvis en journalist på en dagstidning nere i östra Sverige, nedanför Stockholm, hade jobbat med ett grävande reportage.
Man hade lagt ned otroligt många timmar för att verkligen faktagranska. Man hade en pangnyhet som inte bara de i det direkta utgivningsområdet ville läsa och ta del av, utan även de utanför det. Men det kostade pengar att få läsa det. Det är så dagstidningar numera får göra för att finansiera sin egen verksamhet.
I det läget fick man se att det bara tog någon timme innan samma nyhet dök upp på SVT:s regionala digitala sida, och då var den gratis. Jag tror att till och med Mats Berglund, även om Mats Berglund är miljöpartist, inser att vi då har ett gigantiskt problem. Då slår du undan fötterna på de tidningar som ska försöka överleva i konkurrensen.
Det är den har typen av frågor det gäller. Medelstilldelningen, att de får drygt 83 miljarder, har inte ett smack med obalansen att göra. Det är inte mitt problem. Det handlar om var man är någonstans i internet och cyberrymden. Vi har sagt: Prioritera till större del era egna plattformar, och begränsa det textmässigt.
Det är inte en dagstidning på nätet. Det är inte er uppgift. Er uppgift är att förmedla ljud och bild, och inte att vara en dagstidning på nätet. Vi har andra fria, privata medier som tar den uppgiften på fullt allvar. De säkrar demokratin.
Det är sådana frågor, Mats Berglund, som vi har brottats med, i varje fall från min sida. Sedan är frågan hur mycket public service ska få kosta, men det är en annan fråga.