Fru talman! Om man ser ut över hela vår jord är
tillgången till rent vatten en av de absolut största
bristerna och en av de största utmaningarna att ta itu
med. Trots det kan det kännas som att det för oss här i
Sverige mera är ett lyxproblem. Jag vill bara lyfta
fram en specifik fråga i det här sammanhanget, nämli-
gen tillgången till färskvatten i våra skärgårdsområ-
den.
Vi befinner oss just nu på kanske den första skär-
gårdsön sett från fastlandssidan. Här har vi minsann
inga problem med tillgången till sötvatten, men längre
ut i skärgården blir det svårare och svårare. Stock-
holms skärgård är en världsunik kombination av natur
och kultur och betyder oerhört mycket. Det finns
diskussioner om att föra upp Stockholms skärgård på
världsarvslistan. Vi har alla ett ansvar för att skydda
och bevara men också att utveckla skärgårdsområde-
na.
Det finns tusentals öar i Stockholms skärgård. 130
öar är bebodda året om med sammanlagt ungefär
7 000 invånare. Av dem bor 5 000 på öar utan fast-
landsförbindelse. Det är absolut glesbygd. När isen
varken bär eller brister spelar det ingen roll om det är
en kilometer eller en mil till närmaste fastland.
På bl.a. folkpartiinitiativ har ett kraftfullt arbete
skett i Stockholmsregionen för att öka möjligheterna.
Skärgårdsbefolkningen halverades från 1945 till
1970, men sedan dess har faktiskt skärgårdsbefolk-
ningen ökat. Vi tycker att det är viktigt att man på
olika sätt skapar bra förutsättningar för människor för
att inte bara åka på semester utan också att kunna vara
bofasta, leva och verka i skärgården. Det finns många
nya förutsättningar som gör detta möjligt. Men vat-
tenproblemet måste ändå lösas. Det är en helt nöd-
vändig förutsättning för att människor skall kunna bli
fastboende i skärgården. Och man får stora problem
både med att få grundvattnet att räcka och med att
saltvattnet tränger in.
Nu när det bebyggs mycket nytt i skärgårdsområ-
dena och sommarstugeboende permanentas blir det
större risker för överutnyttjande av den begränsade
gemensamma resursen i form av sött grundvatten. Det
är ett absolut villkor för att man skall kunna ha en
långsiktigt hållbar utveckling i skärgården att saltvat-
teninträngningen kan undvikas och inte blir större.
För bofasta skärgårdsbor måste det kännas otroligt
bittert att se ditresta semesterfirare vattna gräsmattor-
na med sötvatten ur brunnarna då resultatet kan bli att
de själva kanske inte får sötvatten under resten av året
i framtiden. Vattenförsörjningen måste tryggas lång-
siktigt.
Utöver att vänta på beslut med anledning av för-
slagen om t.ex. en ny myndighetsstruktur för vatte-
nadministrationen, som utskottet hänvisar till, menar
vi att man i skärgårdsområdena måste få ytterligare en
möjlighet, nämligen att bilda vattenvårdsförbund som
gör att man lokalt i skärgårdsområdena kan jobba
med grundvattenfrågorna, planera gemensamt utnytt-
jande och hålla styrsel på det. Den andra vattenadmi-
nistrationen omfattar dels för stora områden, dels
kommer den inte att kunna lösa de problem som finns.
De vattenvårdsförbund som redan finns jobbar inte
med dessa frågor. Det räcker inte med frivillighet,
utan man måste ha fler möjligheter för staten att sätta
upp ett regelverk och få stöd för det. Jag vill gärna
lägga in här en jämförelse med det luftvårdsförbund
som bildats i Stockholm, också på folkpartiinitiativ.
Vi tycker att det verkar vara ett bra sätt att få den
lokala samverkan kring ett gemensamt problem som
måste lösas över kommungränser och över tomtgrän-
ser och som är viktigt för den långsiktiga möjligheten
för människor att bo och verka i skärgården.
Med anledning härav, fru talman, yrkar jag bifall
till reservation 1.