Fru talman! I propositionen som vi debatterar i dag föreslås en ändring i skollagen gällande betyg från årskurs 4.
Det finns mycket som behöver förändras i den svenska skolan, samtidigt som skolan har ett behov av arbetsro och välförankrade och välutredda reformer. Betyg från årskurs 4 är inte en sådan reform.
Det finns ingenting som talar för att betyg i tidiga åldrar har en positiv effekt på inlärningen. Tvärtom finns det bevis för att det ger upphov till stress och tidig utslagning. Såväl internationell som svensk forskning är överens om detta. Det betyder självfallet inte att kunskapsutvecklingen inte ska följas upp. För att garantera elevernas rätt till kunskap behövs en uppföljning av deras kunskapsutveckling. En tydlig och likvärdig uppföljning i tidig ålder är dock bättre än tidiga betyg.
Fru talman! Den 1 mars 2017 beslutade riksdagen att införa en försöksverksamhet med betyg från årskurs 4. Vi i Vänsterpartiet reserverade oss då, precis som vi kommer att göra i dag.
I samband med beslutet om försöksverksamheten beslutade regeringen också att ge Skolverket i uppdrag att utvärdera resultatet. Denna utvärdering görs i detta nu av en grupp bedömningsforskare och ska vara klar i december 2021, det vill säga i år. Vore det inte klädsamt att invänta utredningen och utvärderingen? undrar jag. Varför vill regeringen och alla partier, förutom Vänsterpartiet, fatta dagens beslut utan att först låta utvärderingen presenteras? Jag ställer mig också frågan vad som i så fall var syftet med att ens tillsätta en utvärderingsgrupp.
I lagförslaget framgår det också att rektorer kan besluta om att införa betyg från årskurs 4 efter att ha lyssnat på lärarna. Vad innebär detta i praktiken när vi har hört, redan innan beslutet ens har fattats, att ägare till vinstdrivande skolkoncerner meddelar att deras skolor ska införa betyg från årskurs 4, utan att lärarna har fått säga sitt? Var ligger likvärdigheten i detta?
Fru talman! Det här lagförslaget visar att skolans främsta problem och kris är ett politiskt problem och en politisk kris. När en stor majoritet av landets högst uppsatta politiker så enkelt struntar i vad forskningen, professionen och remissinstanserna tycker gällande en fråga är det inte märkligt att det uppstår systemfel och att likvärdigheten fortsätter att minska.
Sveriges lärarkår och andra yrkesgrupper i skolan har under flera år larmat om nedskärningar, men då har socialdemokratin och borgerligheten vänt ryggen till. Samma lärarkår har under de senaste månaderna startat stora upprop mot marknadsskolan och dess brutala konsekvenser för jämlikheten och likvärdigheten i svensk skola. Även där har majoriteten i Sveriges riksdag låtsas som ingenting.
I stället för att lyssna på professionen väljer regeringen att återigen springa Liberalernas ärenden, för vi vet alla var detta förslag kommer ifrån. Vid det tidigare beslutet om betyg från årskurs 4 var det Jan Björklund som fick agera chef åt Gustav Fridolin, och vid dagens beslut är det Nyamko Sabuni som är Anna Ekströms chef.
Fru talman! Vad skolan behöver är mer resurser. Vad skolan behöver är ett slut på marknadsskolan. Vad skolan behöver är politiker som fattar beslut utifrån forskning och professionens erfarenhet.
Tidigare betyg är inte efterfrågade av någon inom skolväsendet och saknar dessutom, som jag sa, stöd i forskningen. När frågan behandlades senast var samtliga remissinstanser negativa till förslaget, och denna gång ser remissvaren lika tydliga ut. Ändå står vi här med den majoritet vi har.
Vad gäller betyg från årskurs 6 är det också intressant att en ledamot precis stod här och gav falsk information om vad utredningen kom fram till, med tanke på att Skolverket var väldigt tydligt med att man inte kunde se att det fanns några fördelar med betyg från årskurs 6. Inte heller fanns det några bevis på att det skedde en förändring i kunskapsutvecklingen hos barnen. Detta är vad som står på Skolverkets hemsida.
Vi instämmer i remissvaren från Barnombudsmannen, Göteborgs universitet, Idéburna skolors riksförbund, IFAU, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Myndigheten för delaktighet, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Skolverket, Sveriges elevråd, i princip alla kommuner som har varit remissinstanser, Umeå universitet och Uppsala universitet, det vill säga nästan alla remissinstanser i denna fråga.
Jag yrkar därför avslag på propositionen och bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 1.
Fru talman! Vänsterpartiet experimenterar inte med barnens utbildning på det här sättet. Ännu en gång visar ställningstagandena i denna kammare vilket parti det är som är Sveriges riktiga skolparti.