Fru talman! I betänkande KU14 behandlar utskottet motioner om fri- och rättigheter. Fri- och rättigheter handlar om avvägningar. Som vi hört och som alla inser kan den enes frihet ställas mot den andres rättighet. Det gäller att göra en avvägning.
En av de frågor som utskottet behandlat är den om samvetsfrihet. Möjligen kan det på tidigare talare låta som om vi inte har någon samvetsfrihet i Sverige. Så är det inte. Vi har en lång historia i det avseendet. Redan i grundlagen från år 1809 kunde man läsa att "Konungen äger ingens samvete tvinga eller tvinga låta".
Sedan den 1 januari 1995 då Europakonventionen implementerades i svensk lagstiftning har vi samvetsfrihet. Det står så här: Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet - artikel 9.1. I FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna - som visserligen inte är lag i Sverige men som vi likväl har ratificerat - anges att var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Vidare har vi frågan om den resolution som Europarådets parlamentariska församling antog den 7 oktober 2010 - resolution 1763.
Europarådets parlamentariska församling ska uttolka hur Europadomstolen ska avdöma olika gränsfrågor för enskilda som klagar. I resolution 1763 anges inledningsvis att ingen person, sjukhus eller institution ska utsättas för tvång, hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt på grund av en vägran att utföra eller medverka vid aborter eller liknande. Samtidigt understryks att staten har ett ansvar för att värna allas rätt till sjukvård, också till abort.
En oreglerad användning av samvetsfriheten skulle kunna påverka kvinnor oproportionerligt mycket. Vi hörde tidigare om landsbygden, låga inkomster och mycket annat. Men församlingen anför mot den bakgrunden att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa tillgång till laglig sjukvård och att skydda rätten till hälsa. De har också skyldigheten att säkerställa respekt för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet för vårdgivare. Man uppmanar medlemsstaterna att utveckla tydliga regler för hälso- och sjukvården.
Det är bara att välkomna detta. Det är viktigt att den enskilde svensk som kommer i kläm och som upplever att "min rätt" som finns i svensk lag och i Europakonventionen träds för när kommer att ha detta som vägledande då det egna fallet läggs fram för Europadomstolen.
I en motion av Annelie Enochson, Kristdemokraterna, ifrågasätts den satsning på sex- och samlevnadsundervisning som Utbildningsradion har lanserat. Bland annat ska det ha förekommit en tecknad film och en lärobok. I motionen ifrågasätts den sexualmoral som kommer till uttryck i denna undervisning. Motionären menar att föräldrar till barn som inte omfattar Utbildningsradions sexualmoral skulle bli kränkta.
KU svarar att det av skollagen framgår att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Undervisningen ska enligt förarbetena till lagen bedrivas i enlighet med den värdegrund som finns i läroplanerna. Därmed ska det inte förekomma inslag som kan uppfattas som kränkande för någon. Med detta tycker jag att Kristdemokraternas Annelie Enochson kan vara nöjd.
En fråga som jag själv driver i en motion handlar om att få utrett om proaktiva självmordssajter på internet bör förbjudas - chattar och hemsidor som aktivt hetsar människor till att begå självmord, som alltså utgör en fara för någon annans liv.
I utskottet är man inte beredd att föreslå ett tillkännagivande om ett förbud eller ens en utredning om de här proaktiva självmordssajterna. Men ett enigt utskott uttalar att det är förkastligt och omoraliskt att på olika sätt uppmana andra att begå självmord.
Det är så långt som vi har kommit. Med detta kan jag känna att frågan har fallit framåt.
I en motion av Marianne Berg, Vänsterpartiet, yrkas det på en utredning i syfte att införa ett tredje kön jämställt med kvinna och man. Enligt diskrimineringslagen avses med
kön
att "någon är man eller kvinna". Vår lagstiftning och våra grundläggande värderingar vilar på att någon är man eller kvinna.
Det är möjligt att byta kön. I själva verket är det så att den som vill byta kön ofta är väldigt angelägen om att distansera sig från sitt tidigare, biologiska kön. Detta sker med en psykiatrisk diagnos och gås igenom mycket noggrant. Det är också det personnumret anger - man är antingen man eller kvinna. Jag kan inte se att ett tredje kön tillför något positivt - eller för den delen ett fjärde eller femte, som har framförts i debatten - utan det är man och kvinna vi har att välja mellan. Det är också det utskottets majoritet anger.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.