Fru talman! Då min kollega redan har redogjort för våra ståndpunkter i övriga frågor vill jag uppehålla mig vid frågan om samvetsfrihet. Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas motion So642 om samvetsfrihet.
Som vi tidigare har hört kom den 7 oktober 2011 beskedet att Europarådet antagit en resolution, 1763, som skyddar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Denna resolution innebär att ingen person, inget sjukhus och ingen institution ska tvingas, ställas till ansvar för eller på något sätt diskrimineras för att man på grund av samvetsbetänkligheter inte vill utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon annan handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo.
Samtidigt framhåller resolutionen att föreskrifter som ska garantera vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet även måste garantera att den kvinna som på laglig grund önskar avsluta en graviditet också kan få en abort utförd.
Rätten till samvetsfrihet har stöd även i artikel 18 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt i Europakonventionens artikel 9, där det - det har vi också hört tidigare - uttryckligen står följande: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet."
Då Europakonventionen i dag är en del av svensk lag torde sjukvårdpersonal redan ha ett visst skydd i grundlagen för att kunna åberopa samvetsfrihet, men det har tidigare varit svårt att veta hur denna samvetsfrihet ska tolkas. Nu finns det dock en tydlig resolution från Europarådet som tar hänsyn till vårdpersonalen samt den lagstadgade rätten till abort.
Europarådet inbjuder även medlemsstaterna till att utveckla omfattande och tydliga bestämmelser som definierar och reglerar rätten till samvetsfrihet samtidigt som tillgången till vård och hälsa säkras. Att lagstadga vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet har man också gjort i flertalet av de 47 medlemsländerna i Europarådet. Sverige, som ska vara förebild i frågan om mänskliga rättigheter, hör dock till de få undantagsfall som inte visat sig villiga att införliva föreskrifter om samvetsfrihet i svensk lagstiftning.
Det är alltså detta vi förespråkar i vår motion. Man kan fråga sig varför mänskliga rättigheter inte ska få gälla för vårdpersonal i Sverige. Är det något som gör Sverige så unikt och komplicerat som land att vi inte kan följa i andra europeiska länders fotspår?
Fru talman! Abort och dödshjälp leder till särskilt svåra konfliktsituationer vad gäller etiska dilemman, och därför bör rätten till åberopande av samvetsfrihet enligt resolution 1763 ha en särställning i svensk sjukvård. Nu har vi inte aktiv dödshjälp i Sverige, men om det skulle bli aktuellt måste vi inse vilka etiskt svåra situationer detta kan innebära för vårdpersonalen.
Efter de rapporter som har kommit om vårdpersonalens upplevelser vid sena aborter ställs också frågan om samvetsfrihet på sin spets. Den 18 maj förra året uttalade sig en sjuksköterska i Dagens Medicin. Hon sade: "Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon, men vi kan ingenting göra. Eller rättare sagt: vi får inte göra någonting. I så fall bryter vi mot lagen."
Sjuksköterskan berättade att hon varit med om två fall det senaste året, ett i vecka 18 och ett i vecka 22. I samma artikel berättade sjuksköterskan att vårdpersonalen mår så dåligt av dessa händelser att flera har slutat sitt arbete på grund av det.
Efter en rundringning av tidningen Dagen publicerades en artikel den 25 maj förra året, där det sades att man på nästan hälften av Sveriges sjukhus har upplevt att aborterade foster visat livstecken. På något sjukhus läggs fostret i ett bäcken med locket på. Några håller det i famnen tills det går bort, och en tredje lägger det ute i sköljen där det lämnas ensamt att dö.
Det kan inte vara rimligt att vårdpersonal ska tvingas till denna typ av upplevelser. Nu vet vi inte om det är så att de tvingas i samtliga fall, men det finns ingen lagstadgad rätt i Sverige. Vårdpersonalen har i första hand utbildat sig till att rädda liv, och vi måste förstå vilket etiskt dilemma de ställs inför i dessa situationer.
I tisdags, den 10 april, kom en ny artikel i Sydsvenskan om en sjuksköterska som uttryckte att det var en förfärlig upplevelse när hon såg ett foster röra på sig efter en abort. Hon ifrågasätter inte kvinnans beslut om abort men beskriver hur oetiskt det kändes att sätta locket på lådan där ett foster låg som hon inte var säker på var dött.
I samma artikel lyfts fram att just sena aborter är en av de mest svåra och känslosamma situationerna i vården för vilken professionell sjuksköterska eller barnmorska som helst. Trots detta saknas det tid och utrymme för känslomässiga eller etiska diskussioner. Liksom locket läggs på de foster som föds levande för att man ska slippa se det hemska läggs ett lock av tabu på dessa etiskt och känslomässigt svåra frågor.
Fru talman! Jag välkomnar därför att konstitutionsutskottet i alla fall erkänner att frågan om samvetsfrihet är av stor principiell vikt och att man lyfter fram resolution 1763. Konstitutionsutskottet är dock inte berett att ta något initiativ i frågan och hänvisar till att liknande motionsyrkande tidigare avstyrkts. I detta sammanhang måste jag säga att jag är lite förvånad över att inte Kristdemokraterna fullt ut ställer sig bakom sina egna motioner om samvetsfrihet.
Sverigedemokraterna menar däremot att det är dags att ta initiativ i frågan. I linje med att vi i en tidigare debatt och riksdagsbeslut ställt oss bakom resolution 1763 och försvarat rätten till samvetsfrihet vill vi även att Sverige i enlighet med denna resolution inför föreskrifter i svensk sjukvård som garanterar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.
Därför yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas motion So642.