Fru talman! Som vi tidigare har konstaterat här är fri- och rättigheter avvägningar. Den enes frihet får inte inskränka den andres rättighet. De här avvägningarna är svåra att göra. Det är det vi diskuterar. Vi diskuterar inte till exempel tidsgränser för abort och liknande. Det är också viktiga frågor, men det är inte de som vi behandlar här.
Just gränsdragningen mellan samvetsfrihet och kvinnors rätt till sin egen kropp och rätt till abort är en svår fråga. Majoriteten av medlemsstaterna i Europarådet och väldigt många länder i Europa har gjort en annan avvägning än vad Sveriges riksdag har gjort under många år.
Sverige tillhör de länder som tidigt har lyft fram kvinnans rättigheter till sin egen kropp och också ansett att det är en mänsklig rättighet. Det finns ju länder som anser att kvinnor över huvud taget inte är människor och inte ska ha mänskliga rättigheter. Men Sverige är ett föregångsland i det avseendet. Det krockar med dem som har en stark religiös uppfattning att man ska kunna jobba inom vården men ändå inte utföra de saker som kvinnan i Sverige har rätt till.
Jag tycker att det är rimligt att det här landar i att vi inte ska gå vidare i det här, att vi inte ska se till att kvinnor riskerar att mötas av vårdpersonal som inte tänker utföra det som man kommer för att få hjälp med.
Jag vill också fråga om det finns andra yrken där ni tycker att vi borde införa samvetsfrihet, för det finns ju många sammanhang där man av olika skäl kan känna att man inte vill vara delaktig i den ena eller andra verksamheten. Vill ni utvidga det här eller gäller det just kvinnors rätt till sin egen kropp? Är det den viktigaste frågan?