Tack herr talman! Efter 20 frågor återvänder vi
alltså till allvaret i den vanliga debatten.
Det är viktigt att vi kan använda våra museers
samlingar, forskning och övrig verksamhet så att vi
får ut mesta möjliga för de medel som ställs till deras
förfogande och samtidigt så att så många som möjligt
kan ta del av deras olika utbud. Därför måste vi skapa
sådana former för samverkan, utrymme för förnyelse
och en fördelning av ansvaret inom museisektorn att
vi kan tala om optimalitet.
Vi vet t.ex. att det finns mycket av splittrad verk-
samhet där någon verklig ansvarsfördelning inte skett.
Det gäller områden som varvshistoria, idrottshistoria,
teaterhistoria, skolhistoria och mycket annat. Det kan
hända att det formellt finns ett ansvarigt museum, men
vi vet att det genom utebliven samverkan och genom
att det är splittrat på många händer inte får den effekt
som vi skulle önska.
Diskussionerna kring detta har lett fram till kon-
struktionen med ansvarsmuseer t.ex. Det gäller det
s.k. SAMDOK-samarbetet och vissa strukturella för-
ändringar, som nu senast med sammanförandet av
Statens sjöhistoriska museer och Marinmuseet under
en gemensam huvudman. Men detta är bara ett steg av
många som måste tas.
Jag har brottats med dessa frågor i olika funktio-
ner som kulturpolitiker i exakt ett kvartssekel i år.
Dessvärre har jag upplevt att förändringstakten är
långsam. Men nu har det från departementet inkommit
en rapport att man arbetar inom detsamma med för-
slag om museistrukturen. Vi lär få se resultatet i höst.
Äntligen, säger jag.
Därför herr talman, har jag kunnat acceptera att
min motion om ansvarsfördelningen mellan museer
lämnas utan åtgärd i väntan på det efterlängtade do-
kumentet. Om detta har vi alltså varit ense i utskottet.
Då gör till min oförställda förvåning utskottsma-
joriteten ett avsteg från principen att invänta ett be-
tänkande som är nära förestående, och socialdemokra-
terna i utskottet knäpper därmed också sin egen rege-
ring på näsan med ett tillkännagivande om var man
bör placera den nya sjöhistoriemuseala myndigheten.
Jag begärde ordet för att förklara varför jag inte yrkat
bifall till och reserverat mig till förmån för min mo-
tion, men vill med dessa anmärkningar passa på att
notera att majoriteten hyllar två varandra motsatta
principer i samma betänkande. Mycket besynnerligt.
Herr talman! Jag vill lägga till, efter den debatt vi
hade före frågestunden, att vi fann att Björn Kaaling
vid sin förklaring till varför han har ändrat sitt ställ-
ningstagande visat sig vara en värdig efterträdare till
Linköpingsbiskopen Hans Brask från 1500-talets
början.