Herr talman! Jag skall hålla mig till min motion
som handlar om ett schlagermuseum i Skara. Den
svenska populärmusiken har skördat stora framgångar
på senare tid. Ända sedan genombrottet för ABBA
1974 med Waterloo, när den svenska populärmusiken
började bli en exportartikel, har man också diskuterat
att göra något nationellt kring detta.
Rent historiskt kan vi konstatera att populärmusi-
ken har spelat en väldigt stor roll i det svenska sam-
hället, alltifrån Ernst Rolf och Karl-Gerhard med sina
politiska kupletter fram till Stickan Anderssons insat-
ser för det svenska musiklivet. Det gäller inte minst
hans instiftande av Polarpriset, som faktiskt är ett
mycket välrenommerat pris i den internationella mu-
sikvärlden.
Vi vet alla vad musiken betyder. Vi vet vad den
klassiska musiken har betytt, och vi vet framför allt
vad pop- och rockmusiken har betytt för t.ex. Eng-
land. Vi vet vad som hände på 60-talet och känner till
utvecklingen. Vi kan faktiskt även i dag skriva in
Sverige bland dessa länder: USA, England och de
andra stora musiknationerna. Den svenska populär-
musiken håller sig väl framme.
Man kan fråga sig om det behövs ett museum och
framför allt om det behövs statliga pengar till ett så-
dant. Borde inte musikindustrin själv fixa detta? Vi
har ju hört här att den är finansiellt stark. Det kan man
tycka.
På länsmuseet i Skara har man faktiskt kört i gång
med ett embryo till ett museum. Man skall börja med
en utställning under sommaren som skall sträcka sig
fram till november 1998. Det läggs ned mycket arbete
på detta. Personligen tror jag att man behöver ett
statligt stöd, nationella pengar, i initialskedet för att
köra i gång och trygga verksamheten. Därefter kom-
mer museet att bli kommersiellt gångbart och stå på
egna ben. Det kommer dessutom säkert att backas upp
av schlagerindustrin.
Jag konstaterar att det finns flera motioner. Jag
har, precis som övriga riksdagsmän från Skara, blivit
informerad i frågan av folk som sysslar med tanken på
ett schlagermuseum. Min motion är nästan identisk
med en motion från en socialdemokrat i länet. Den
enda skillnaden är att jag faktiskt kommer fram till att
det behövs nationella pengar och ett nationellt ansvar
för museet inledningsvis. Meningen med att skriva en
motion till Sveriges riksdag är ju faktiskt att man på
något sätt vill anvisa medel för att kunna genomdriva
något. Om man skriver en motion om att man vill ha
ett schlagermuseum i Skara men att länsmuseet bör ta
hand om det, då hör frågan inte hemma i riksdagen.
Jag tror inte att vi kan få ett schlagermuseum om vi
inte initialt satsar litet pengar.
Jag är också litet förvånad över att Marianne An-
dersson inte stöder sin egen motion, där hon skriver
att en statlig finansiering behövs. Hon säger nu att det
kanske finns anledning att återkomma senare. Men vi
har ju snart en vårbudget där riktlinjerna för nästa år,
1999, skall anges. Om man menar något när man
skriver motion bör man, som i det här fallet, ge riks-
dagen till känna att man tänker fullfölja den och inte
gå ifrån sitt motionsyrkande i ett särskilt yttrande. Det
är viktigt att ge riktiga signaler.
Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion
Kr256.