Fru talman! Den sociala bostadspolitiken har tagit
många steg tillbaka under 90-talet både i ekonomiska
termer och vad gäller den lagstiftning som hör till en
sådan politik. Det började med skattereformen, med
höjda hyror som följd, och sedan kom en kraftigt
förändrad lagstiftning under de borgerliga rege-
ringsåren. Det rörde sig om ett systemskifte till stor
nackdel för hyresgäster och bostadssökande.
Den socialdemokratiska regeringen har inte gjort
särskilt mycket för att förändra den bostadspolitiken.
De här förändringarna som gäller inflytandet för hy-
resgäster vid ombyggnad är dock glädjande men inte
på långa vägar tillräckligt för att återupprätta en social
bostadspolitik.
Fru talman! Nu till de olika regeländringarna i
betänkandet. De flesta förändringarna stämmer över-
ens med Vänsterpartiets syn på de här frågorna. Vi
har dock några frågor där vi inte tycker att förslagen
går tillräckligt långt.
I fortsättningen skall den enskilde hyresgästen
godkänna föreslagna ombyggnationer i sin lägenhet.
Är meningarna delade kan hyresvärden gå till Hyres-
nämnden och få saken prövad. Hyresnämnden kan då
godkänna ombyggnationen med hänvisning till något
som kallas det objektiva hyresgästintresset. Det inne-
bär att hyresgästen måste godkänna en ombyggnad
som innebär att lägenheten "rustas upp till en sådan
standard som hyresgäster normalt förväntar sig av en
modern lägenhet". Vad som ingår i begreppet normal
standard i en modern lägenhet är dock mera oklart.
Här måste den enskilde hyresgästens ord få väga
tyngre. Vänsterpartiet menar att en social bostadspo-
litik kräver ett större hänsynstagande till den enskilde
hyresgästens krav på sitt boende. Det kan t.ex. gälla
när man på grund av ålder eller sjukdom vill behålla
en äldre inredning eller den befintliga planlösningen
för att kunna bo kvar i lägenheten.
Vänsterpartiet vill dessutom vidga hyresgästens
möjligheter att ställa krav på en ombyggnad som dels
skall vara varsam efter principen att reparation går
före utbyte, dels skall vara miljöriktig, så att man
därmed sätter press på fastighetsägarna att bidra till
en ekologiskt hållbar utveckling. Regeringens förslag
i den här frågan ger fortfarande fastighetsägarna för
stora befogenheter på hyresgästernas bekostnad.
När det gäller förhandlingsersättningen för den
organisation som företräder hyresgästerna i bl.a. hy-
resförhandlingarna råder osäkerhet om hur detta skall
regleras. I nuläget skall det ske genom en överens-
kommelse mellan förhandlingsordningens parter utan
att det finns någon reglering i botten. Om parterna
inte är överens kan hyresgästorganisationen inte kräva
att ersättningen för förhandling skall utgå. Detta är ett
förhållande som skapar otrygghet och kan leda till en
försämrad förhandlingssits för hyresgästerna och
deras organisation. Den utredning som bl.a. ligger till
grund för regeringens förslag föreslog att den för-
handlande hyresgästföreningen skall ges rätt till för-
handlingsersättning. Vänsterpartiet delar den åsikten.
En viktig grund för att få till frivilliga överenskom-
melser är att det finns en klar och tydlig lagstiftning i
botten. Detta vill utskottsmajoriteten avvakta för
vidare utredning. Det tycker inte jag är nödvändigt.
Fru talman! Tyvärr har den mänskliga faktorn
spelat Vänsterpartiet ett spratt i den här frågan. Vår
motion kom på villovägar. Därför bygger våra reser-
vationer på andras motioner. I vår motion som inte
har behandlats angav vi att vi anser att en hyresgäst
skall ha rätt att behålla sitt hyreskontrakt vid större
ombyggnad om det är klart att hyresgästen skall flytta
tillbaka. Regeringen tycker inte att det behövs, efter-
som även tomma lägenheter skall omfattas av för-
handlingsordningen, och då finns det ingen anledning
för hyresvärden att säga upp ett hyresavtal om avsik-
ten är att höja hyresnivån. Det kan ju finnas andra
anledningar för en hyresvärd att vilja bli av med en
hyresgäst och att hyresvärden därför inte erbjuder den
gamla hyresgästen ett nytt kontrakt i den nyrenovera-
de lägenheten. Ett nytt skäl för hyresgästerna att inte
kunna få behålla sina lägenheter är det exempel som
Hyresgästernas riksförbund redovisade vid sin upp-
vaktning i utskottet, nämligen att hyresvärden passar
på att ombilda hyresrätterna till bostadsrätter vid
ombyggnationen. Då har hyresgästen tveklöst förlorat
sin möjlighet till ett hyreskontrakt. Utskottet har i sitt
beslut krävt ett tillkännagivande om en försäkran att
översynen av gällande lagstiftning kommer till stånd
och att förslag till nya regler läggs fram om översynen
visar att farhågorna besannas. Vänsterpartiet nöjer sig
för tillfället med den lösningen men kommer noga att
följa utvecklingen.
När det gäller hyresvärdens möjlighet att vända
sig till Hyresnämnden för att kunna genomföra de
ombyggnationer som presenterats för hyresgästerna
och om de inte har gett sitt godkännande kan detta
överklagande ske redan efter en månad. I vår motion
hade vi föreslagit att den tiden förlängs till tre måna-
der, eftersom vi tror att det är bättre om hyresvärd och
hyresgäst kan komma överens om vad som skall åt-
gärdas. Då kan det vara bra om det finns tid för dis-
kussioner och information om vad ombyggnationen
innebär. Missförstånd kan redas ut och kompromisser
komma till stånd. Det gagnar förhållandet mellan
hyresvärd och hyresgäst. Det är bättre än att frågan
måste hamna i Hyresnämnden. Förhandlingar och
samförstånd kan ta tid, och därför bör möjligheten att
vända sig till Hyresnämnden förlängas från en till tre
månader.
En fråga som inte alls berörs i sammanhanget är
hyrorna i nyproduktionen. Tyvärr håller bruksvärdes-
systemet delvis på att sättas ur system. De kraftigt
försämrade villkoren för nyproduktion gör att hyrorna
i nyproduktion i många fall blir orimliga i dag. Vem
har råd att hyra en trerumslägenhet för 10 000 kr per
månad, som det finns exempel på i Stockholm i dag?
Det är bara en mycket liten del av befolkningen som
har mycket goda inkomster som har råd med det. Det
är ingen bra utveckling. Och om detta fortsätter är det
naturligtvis nödvändigt att man även måste få rätt att
förhandla om hyror i nyproduktionen för att begränsa
hyressättningar som i princip styrs av den efterfrågan
som finns. Det luktar marknadshyra om sådana hyror.
Till sist, fru talman, vill jag varna för flera bor-
gerliga förslag som har sin utgångspunkt i att avskaffa
en social bostadspolitik, t.ex. förslaget om ägarlägen-
heter. Att försöka göra bostadspolitiken till en fråga
enbart om ägandet har man redan prövat i Storbritan-
nien under ledning av Margaret Thatcher. Utveck-
lingen avskräcker. Privatiseringen har trängt ut de
fattigaste till de slumartade ytterområdena, och många
som har köpt sina lägenheter har inte klarat sin eko-
nomi utan har blivit av med sina lägenheter, blivit
skuldsatta och i värsta fall hemlösa. Bostadsbidragen
har rakat i höjden, och antalet bostadslösa räknas i
tusental. Sådana experiment tackar Vänsterpartiet nej
till. Vi kräver i stället att den sociala bostadspolitiken
skall återupprättas och försvaras.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 9 och 13.