Herr talman! Riksdagsmajoriteten föreslår i betän-
kandet ett flertal åtgärder som syftar till att minska
såväl den enskilde hyresgästens inflytande över sitt
boende som hyresvärdens inflytande över sin fastig-
het. Resultatet blir fördyrande och komplicerade
regler som enbart leder till en sämre fungerande hy-
resmarknad.
I betänkandet föreslås att den gamla regeln återin-
förs om att endast en förhandlingsordning får gälla för
ett och samma hus. Det är anmärkningsvärt att Cen-
tern är med på denna återställare. Centern hade inga
problem med denna fråga i den borgerliga regeringen.
Jag arbetade själv som politiskt sakkunnig i Stats-
rådsberedningen och skötte förhandlingen för mitt
parti i den här frågan. Men Centern har tydligen bytt
fot sedan regeringstiden 1994 och fram till i dag.
Skälet till detta känner jag inte till.
Enligt talarlistan deltar Centern inte i dagens de-
batt. Kanske vill man förbigå denna omsvängning
med tystnad. Jag ser att Rigmor Ahlstedt finns här i
kammaren. Hon har således möjlighet att förklara
varför Centern bytt fot.
Genom förslaget kommer en konkurrerande före-
nings avtal om förhandlingsordning att bli ogiltigt.
Tillåts endast en förhandlingsordning kommer en
majoritet av hyresgäster att kunna påtvinga övriga
hyresgäster en företrädare som dessa inte vill ha.
Valfriheten inskränks, och organisationer eller andra
förhandlingsordningar, som skulle kunna visa sig vara
ett bättre alternativ för hyresgästerna, förhindras att
uppstå.
Hyresgästernas intressen gagnas inte av att de blir
utlämnade åt en monopolorganisation. När det gäller
förhandlingssystemet borde utgångspunkten vara att
parterna på marknaden, oavsett om det är fråga om
organisationer, enskilda hyresgäster eller hyresvärdar,
är kapabla att själva finna lämpliga former för hyres-
förhandlingarna.
Den i betänkandet föreslagna förändringen innebär
ett lagkrav på monopol. Kristdemokraterna avvisar ett
införande av monopolavtal även på detta område. Det
är mycket tveksamt om förslaget att i lag hindra par-
terna på bostadsmarknaden att sluta flera avtal om
förhandlingsordning är förenligt med gällande före-
ningsrätt. Föreningsrätten garanteras av regeringsfor-
men och inbegriper avtalsrätt. Kravet på att det skall
finnas endast en förhandlingsordning per hus strider
därför mot den fria förhandlingsrätten.
Majoriteten anser att "praktiska skäl som talar mot
att tillåta flera förhandlingsordningar väger tyngre än
de principiella skäl som kan åberopas mot den nuva-
rande ordningen". Förenklingsskäl skulle alltså tala
för monopol och inskränka den fria förhandlingsrät-
ten. Så lättvindigt åsidosätter majoriteten en grundval
i rättssamhället - den fria förhandlingsrätten.
Det måste anses både rimligt och välmotiverat att
hyresgästerna har kvar sin möjlighet att välja vilken
hyresgästorganisation som skall företräda dem vid
hyresförhandlingen.
Herr talman! Majoriteten inskränker hyresgäster-
nas möjlighet att finna olika former för kollektiva
förhandlingar. Dessutom föreslår man inskränkningar
i hyresgästernas möjlighet att ställa sig utanför den
kollektiva förhandlingsordningen. En hyresgäst får
enligt förslaget inte välja att redan vid tillträdet till en
lägenhet förhandla med hyresvärden om egna villkor
för avtalet. Möjligheten till individuella lösningar,
som passar den enskilde hyresgästen bättre än den
kollektiva utformningen av villkoren, elimineras i
praktiken.
Ett genomförande av förslaget är en allvarlig in-
skränkning. Det är närmast att jämföra med en
omyndighetsförklaring av hyresgästerna. Kristdemo-
kraterna avvisar den integritetskränkning som detta
leder till för den enskilde. Negativt är vidare att
bruksvärdessystemets grundläggande syfte att få till
stånd en hyressättning i enlighet med hushållens all-
männa värderingar försvåras.
Majoriteten föreslår en utökad reglering av hur
hyresgästinflytandet bör utövas vid en standardhöjan-
de åtgärd som går utöver vad som krävs för att uppfyl-
la lägsta godtagbara standardnivå. Kristdemokraterna
instämmer i behovet av att hyresgästerna har ett infly-
tande över vilka åtgärder av den karaktären som skall
vidtas. Däremot anser vi att majoritetens förslag inte
utgör det lämpligaste tillvägagångssättet för ett sådant
hyresgästinflytande. Förslaget är i alltför hög grad
ägnat att leda till onödiga tvister och konflikter.
I första hand bör ordningen vara den att det stad-
gas i hyresavtalet hur frågor rörande standardhöjande
åtgärder skall regleras. Då vet såväl hyresgäst som
hyresvärd under vilka förhållanden sådana åtgärder
får vidtas och hur de eventuellt skall reglera hyresni-
vån. Problemet är dock att det stora flertalet av hy-
resavtalen i dag, på grund av att avtalsfriheten varit
och är inskränkt, inte reglerar detta. I stället har man
varit utlämnad till lagstiftning som godtyckligt be-
handlat såväl hyresgästens som hyresvärdens intres-
sen. Värt att påpeka är att det även i propositionen
framhålls att hyresvärdar och hyresgäster i ökande
omfattning finner gemensamma lösningar på frivillig
väg och att många bostadsföretag ser hyresgästinfly-
tandet som ett konkurrensmedel.
Jag står bakom samtliga kristdemokratiska reser-
vationer i betänkandet men yrkar bifall endast till
reservationerna 1 och 11.