Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för
svaret.
När Skolöverstyrelsen skulle förändras till
Skolverket var det fråga om en minskning av
personal från 750 till 230 personer. Då kunde man
mycket väl ha varit kvar i Garnisonen, där man var
tidigare. Det hade blivit en hyra på 6,7 miljoner.
Men Skolverket ville flytta. Det fanns då andra
förslag, nämligen lokaler i Kista för 4,0 miljoner om
året och i Lysbomben vid Västerbroplan för 4,4
miljoner. Det fanns alltså gott om anbud redan då.
I dag finns det ännu fler bud på billiga lokaler.
Jag tycker faktiskt att det som Skolverket gjorde är
ett exempel på dålig hushållning med statliga
medel. Vi skall ändå komma ihåg -- det vet
finansministern mycket bättre än jag -- att var
tredje krona av de här pengarna måste lånas.
I svaret står det att skälet var inredningen och
möblemanget. Det argumentet gäller faktiskt bara
Kistalokalen, inte -- i varje fall inte i samma
utsträckning -- de övriga lokalerna.
Man häpnar när man får höra att Skolverket menar
att ett gammalt arbetssätt satt i väggarna, och nu
skulle man ju arbeta på ett nytt sätt -- det har
faktiskt chefen själv sagt till mig.
Ett annat lika konstigt skäl var att man behövde
små sammanträdesrum för det nya arbetssättet.
Små sammanträdesrum kan man väl hitta i så gott
som alla lokaler!
Ett märkligt argument är det också att man inte
ville sitta tillsammans med de människor som inte
kunde få plats i det nya Skolverket -- det skulle vara
ytterligare en påfrestning för dem. Tänk om det
skulle vara en allmän princip vid rationalisering av
enskilda företag och offentliga arbetsplatser i
Sverige!
Jag tycker att det här är ett dåligt exempel på hur
man sköter pengar i den offentliga sektorn.
I slutet av svaret talade finansministern om mål-
och resultatstyrning. Jag skulle vilja fråga: Innebär
detta att det totala anslaget för Skolverket kan
minskas när den här treårsperioden går ut -- för att
man skall få verket att skaffa andra lokaler?