Fru talman! Jag vill bara tala om att det för att
säkerställa att pengar används på ett effektivt sätt
alltid sker en prövning av vad de används till. Vi har
nu gått ifrån den ordningen där regering och
riksdag bestämde över varje enskild del i de pengar
som anslogs till centrala myndigheter. I stället
använder vi oss nu av en ramstyrning eller finansiell
styrning. Det innebär att vi bedömer att man på de
enskilda myndigheterna -- med en viss summa
pengar och ett visst bestämt mål -- i allmänhet är
mer kapabel än vi politiker är när det gäller att veta
hur verksamheten skall utföras och hur målet skall
uppnås.
Sedan görs en utvärdering om huruvida målet har
uppnåtts bra eller ej. Vi går naturligtvis också in
och ser på hur man har använt de pengar som man
har fått. Vi bedömer också om pengarna skulle
kunna ha använts effektivare. I det sammanhanget
ingår det självfallet att vi ser på lokalkostnaden.
Det gör vi successivt beträffande alla myndigheter.