Fru talman! Alf Wennerfors har frågat mig vilka
åtgärder jag ämnar vidta för att Skolverket och
eventuellt andra statliga myndigheter skall minska
sina lokalkostnader.
När Skolverket under våren 1991 sökte nya lokaler
för sin verksamhet fick verket ett antal
erbjudanden av Byggnadsstyrelsen. Skolverket
ansåg sig inte kunna acceptera dessa utan valde
senare andra, dyrare lokaler. Skälet till att
Skolverket valde de dyrare lokalerna var att de var
möblerade och färdiginredda, vilket inte var fallet
med lokalerna i Byggnadsstyrelsens erbjudande.
En merkostnad för inredning och möblering hade
uppstått om Skolverket accepterat de av
Byggnadsstyrelsen erbjudna lokalerna. I dag finns
ett större utbud av lokaler till lägre kostnad än som
var fallet när beslutet fattades. Enligt uppgift är
också Skolverket ytterst uppmärksamt på
kostnadsutvecklingen för sin verksamhet och söker
rationalisera sitt lokalinnehav. Skolverket har
nyligen omförhandlat och tecknat ett nytt
hyreskontrakt på tre år, som innebär att verket har
reducerat sina hyreskostnader med ca 50 %.
För nästan samtliga statliga myndigheter gäller
numera att resurser anvisas på ramanslag. Inom
denna ram har myndigheterna ansvar och
befogenheter att besluta om samtliga resursslag,
således även för lokalkostnader.
Byggnadsstyrelsens monopol har avskaffats, och
myndigheterna beslutar själva om sin
lokalförsörjning.
Statsmakternas mål- och resultatstyrning innebär
bl.a. att regeringen följer upp och utvärderar
myndigheternas verksamhet. Vart tredje år sker
normalt en fördjupad prövning, då uppnådda
resultat vägs mot insatta resurser. I detta
sammanhang kommer även lokalkostnadernas
andel av myndigheternas budget att analyseras.
Mot denna bakgrund finner jag ingen anledning att
vidta några generella åtgärder i frågan.