Fru talman! Jag hör också till dem som reagerar på definitionerna här. När jag själv hade ordet ville jag kommunicera hur man faktiskt gör i domstolen med exempelvis videoförhör, något som polisen ofta ska göra, till exempel när det handlar om våld i nära relation. Man kan då få väldigt bra bevismaterial om man har kamera med sig, vilket man ska ha enligt direktiv och manualer, och brottsoffret kan själv ge sin berättelse medan den är färsk. Man kan också få ytterligare bevismaterial genom att filma inne i lägenheten eller villan, som det också kan handla om, men då krävs det lite ytterligare beslut. Detta kan vara oerhört viktigt bevismaterial.
När det gäller vad vi ska kalla vittnesattester tror jag att också den definitionen tyvärr är vag. Det skulle bli problematiskt om vi sa att nu räcker det, att polisen frångår de här rutinerna, och så har man ett förhör och skriver ned det. I bästa fall får man bekräftat att texten i förundersökningen var riktig, men där kommer ju en annan spärr in. Det menar inte jag är en vittnesattest, utan det är en förberedelse. Då kommer personen sedan att behöva vara muntligen i domstolen.
En vittnesattest är mer precis. Det handlar om vissa faktiska omständigheter som man kanske bekräftar eller en kort beskrivning därför att man inte kan filmas och heller inte kan komma till domstolen, och detta är det enda som finns.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade möjligheter att använda tidiga förhör
Vi måste också hålla i den ytterligare principen, förutom att vi har fri bevisföring och bevisfördelning, att ta fram bästa bevis.