Fru talman! Gudrun Nordborg säger här att man ska filma och ska ha med kameror och ska och ska och ska. Ja, jag kan hålla med om att det vore väldigt bra. Men så ser inte verkligheten ut.
Inför den här debatten ringde jag och pratade med en polischef i nordöstra Angered. Jag frågade om när poliserna blir kallade till en brottsplats. Ibland har de kroppskameror på, till exempel om det är en misshandel. Då berättar ju brottsoffret och kanske flera vittnen vad som har hänt. Ibland har poliser kroppskameror, men alla har inte det. Långt ifrån alla har det. Då tar de uppgifterna och åker till polisstationen och skriver ned dem på en förhörsblankett. Det blir en vittnesattest.
Det är jätteviktigt att de uppgifterna får användas vid rättegången, för det kan gå flera månader mellan brottstillfället och rättegången. Då hinner det hända väldigt mycket. Bland annat händer det att många ångrar sig eller blir hotade till att vara tysta, så det är jätteviktigt att de får användas.
Det kommer inte att hända många gånger att en åtalad går med på att en vittnesattest får användas om den talar för hans skuld. Det skulle inte jag heller göra om jag var åtalad. Så dum är man ju inte att man säger: Använd de vittnesattester som kommer att innebära att jag åker i fängelse i fem år! Det kommer de inte att säga.