Fru talman! Som Tanja Linderborg säger är det
väl en fråga om temperament när det gäller handlägg-
ningen av detta lagstiftningsärende. Det är ju glädjan-
de att vi politiskt sett är överens om grunden för att
man nu skall gå in för den nya principen att inte ac-
ceptera att någon genom god tro kan förvärva stöld-
gods. Jag tror att det nu är en insikt hos de flesta att
regelverket i grunden har främjat den utomordentligt
omfattande häleriverksamhet som vi i dag har i Sve-
rige.
Sedan kan man ju fråga sig hur lång tid ett sådant
här lagstiftningsärende skall behöva ta. Jag vill med
bestämdhet hävda att det i vart fall kan gå mycket
snabbare än vad man här verkar inställd på. Såvitt jag
kan förstå har man en tidshorisont på flera år innan vi
får en lag som har trätt i kraft. Det kan ingalunda vara
på det sättet att detta är lagtekniskt så svårt att man
behöver hålla på så lång tid. Utredningsmannen skall
hålla på till 31 december 1999. Det vore underbart
om man fick hålla på så lång tid med svåra juridiska
problem.
Jag tror att man i lagstiftningsarbetet håller på att
komma in i en trall där man har ett tempo som inte
riktigt motsvarar den utveckling som sker ute på
fältet. Sedan kan det finnas enstaka skönhetsfläckar,
och då kan lagstiftningen justeras. Men när vi vet att
det behövs ändrade principer för att stävja den fritt
florerande ekonomiska brottsligheten, då får man öka
tempot.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservationen.