Fru talman! Det här betänkandet handlar om god-
trosförvärv. När någon köper en vara från någon som
inte hade rätt att förfoga över den brukar man säga att
köpet gjordes i god tro. Köparen insåg inte att den
som sålde saknade rätten att sälja varan, att den ägdes
av någon som blivit bestulen eller på annat sätt förlo-
rat sin egendom.
Den som köpte i god tro, i tron att den som sålde
också hade förfoganderätt, får enligt dagens lagstift-
ning ett visst rättsligt skydd, en äganderätt eftersom
köpet gjordes i god tro. Det kallas ett extinktivt för-
värv.
Skälet till att vi så länge tillämpat extinktionsprin-
cipen i Sverige har varit att det ur konsumentsyn-
punkt har ansetts viktigt med ett konsumentskydd
även för den som gör inköp på andrahandsmarkna-
den. I varje fall i den bemärkelsen att det jag äger och
det jag har köpt i god tro skall jag kunna behålla.
Den svenska lagstiftningen på det här området
börjar bli ovanlig i ett internationellt perspektiv. I
Norge och Finland är det över huvud taget inte möj-
ligt att hävda godtrosförvärv om det visar sig att för-
värvet var stöldgods.
Vår syn på andrahandsmarknaden är att den i hu-
vudsak är hederlig och i grunden har varit bra för
många konsumenter. Vår nuvarande lagstiftning som
bygger på ett förtroende för andrahandsmarknaden,
på att den är ren och ärlig, fungerar inte längre. Det är
en alltför stor del av andrahandsmarknaden som be-
står av stöldgods och på annat sätt olovligt förvärvad
egendom.
Därför tillsätter regeringen nu en utredning som
skall undersöka möjligheten att skärpa reglerna för
godtrosförvärv. Utredaren skall föreslå regler som går
ut på att vindikationsprincipen skall gälla i varje fall
vid stöld av lösöre och ta fasta på den ursprunglige
ägarens rätt att utan lösen få tillbaka egendom som
stulits från honom. Om den ursprunglige ägaren blivit
av med sin egendom på annat sätt än genom brott
skall utredaren undersöka om det även i fortsättning-
en går att tillämpa extinktionsprincipen. Utredaren
skall lämna sitt förslag senast den 31 december 1999.
Vi tror att den kursändring vi nu gör ligger bättre i
linje med medborgarnas allmänna rättsmedvetande.
Det kan verka stötande att en person som mist sin
egendom genom stöld eller på annat sätt måste köpa
den tillbaka om han inte kan bevisa att godtrosförvär-
varen borde ha insett att säljaren saknade rätt att för-
foga över egendomen.
Den framtida lagen om godtrosförvärv skall visa
att samhället sätter gränser, att vi inte under några
omständigheter accepterar att handel med stöldgods
kan bli en affärsidé på en svart marknad. Det skall
inte längre vara möjligt att göra godtrosförvärv av
stöldgods.
I det betänkande som vi nu har att besluta om
skärper vi gällande lag på ett par punkter i avvaktan
på utredningens förslag. Vi skärper aktsamhetskravet
från nuvarande lydelse "borde ha insett att överlåta-
ren saknade rätt att förfoga över egendomen" till en
ny lydelse "borde ha misstänkt att överlåtaren sakna-
de rätt att förfoga över egendomen". Det är en i juri-
disk mening klar skärpning av aktsamhetskravet.
Utskottet föreslår också en ändring som innebär
att en målsägande skall underrättas om att ett beslag
av egendom som han eller hon gör anspråk på kan
komma att hävas. För att ge målsägaren möjlighet att
säkerställa sin rätt kombineras underrättelsen med en
tidsfrist på tre veckor innan beslaget får hävas. Be-
stämmelsen om underrättelse och tidsfrist skall om-
fatta alla skeden av förundersökningen och handlägg-
ningen av åtalet fram till dess att en domstol har av-
gjort målet genom dom. Beslaget skall bestå under
tidsfristen. Enligt betänkande LU2 föreslås denna lag
träda i kraft den 1 januari 1999.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på reservationen.