Fru talman! I det här betänkandet behandlar lagut-
skottet regeringens proposition om godtrosförvärv.
Regeringen föreslår att det i framtiden inte längre
skall vara möjligt att köpa stöldgods i god tro. Därför
kommer regeringen att inom kort tillsätta en utred-
ning med uppdrag att ta fram ett lagförslag med just
den innebörden. Men i avvaktan på utredningsförsla-
get föreslås att kraven på godtrosförvärv av lösöre
skärps. Vidare föreslås att den målsägande som gjort
anspråk på beslagtagen egendom skall få tre veckor
på sig för att säkerställa sin rätt innan beslaget hävs.
Det här lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 janua-
ri nästa år.
Jag konstaterar att ett enigt utskott ansluter sig till
regeringens förslag. Vi delar regeringens uppfattning
att det är angeläget att göra förändringar som försvå-
rar handeln med stöldgods. Däremot är kristdemo-
kraterna, moderaterna och Folkpartiets ledamöter i
utskottet mer otåliga än vad majoriteten är. De kräver
att regeringen skall återkomma till riksdagen med
lagförslag senast den 1 juli nästa år. Reservanterna
anser nämligen att det rent lagtekniskt inte behöver
vara så komplicerat att få fram ett sådant förslag.
Jag vill först erinra kammarens ledamöter om att
den princip som nu råder för godtrosförvärv är myck-
et gammal. När vi nu står i begrepp att ändra princip
krävs tid till såväl eftertanke som reflexion. Jag skall
ge ett exempel på vad jag menar.
Nuvarande godtrosförvärvslag ställer relativt höga
krav för att någon skall anses vara i god tro. Om den
ursprunglige ägaren hävdar att någon har sålt en vara
utan att ha rätt till det är det alltså jag som köpare
som måste redogöra för hur det gick till när jag köpte
den. Dessutom måste jag göra det sannolikt att om-
ständigheterna var sådana att jag borde ha insett att
säljaren inte hade rätt att förfoga över varan. Vi har
alla nyligen läst Svensk handels rapport om att det
förekommer rätt omfattande stölder hos grossister och
att de här varorna sedan återfinns i olika kvartersbuti-
ker. Men om jag går in i min kvartersbutik och köper
en chokladkaka utgår jag naturligtvis från att den
ursprungligen inte är stulen. Jag handlar alltså i god
tro. Eller så ser jag en annons i en tidning. Det är en
privatperson som vill sälja en skinnsoffa på grund av
en skilsmässa. Personen i fråga behöver snabbt peng-
ar och har egentligen aldrig gillat soffan något vidare.
Och så har kvittot förkommit av någon anledning. De
här omständigheterna är högst trovärdiga. Jag har
alltså ingen som helst anledning att betvivla att soffan
inte skulle vara stulen. Jag handlar alltså i god tro.
Med det förslag som nu alla partier ställer sig
bakom är det i framtiden över huvud taget inte möj-
ligt att handla i god tro när det gäller stöldgods. Jag är
övertygad om att kammarens ledamöter inser att det
finns svåra gränsdragningsproblem. Därför behövs en
mycket noggrann analys utifrån de problem som jag
nyss berört och som ju bara är några av de svåra
gränsdragningsproblem som vi står inför när vi skall
stifta en ny lag. Jag utgår självfallet från att regering-
en inte tar längre tid på sig än nödvändigt. Men att tro
att det går att fixa fram ett lagförslag till senast den 1
juli tycker jag vittnar om att reservanterna inte tar
problemet på allvar. Jag är särskilt förvånad över att
en så lagklok person som Rolf Åbjörnsson faktiskt
tror att det är möjligt.
Med detta inlägg vill jag yrka bifall till lagutskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.