Fru talman! Jag vill inleda med att jag står bakom samtliga av Liberalernas reservationer, men jag vill för tids vinnande yrka bifall till enbart reservation 1 - demokrati bör vara ett överordnat mål för svensk biståndspolitik.
I en tid där land efter land drar ned på sitt bistånd är det viktigt att värna solidaritet, vårda värderingar och vakta enprocentsmålet. När en av världens största biståndsgivare, USA, drar ned på stödet till kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, när regering efter regering i Europa minskar sitt stöd till människor i stängda diktaturer, när FN under den största krisen för flyktingar fått mindre än 35 procent av sina behov täckta, i en sådan tid prövas solidaritet.
Ett av de förslag som vi liberaler driver i budgeten är att lägga ytterligare 350 miljoner kronor till FN:s flyktingorgan UNHCR.
Men politik är inte bara att vilja. Det är också fråga om att välja och prioritera ett solidariskt och värderingsstyrt bistånd. När den tidigare amerikanske presidenten Barack Obama höll ett av sina sista tal citerade han filosofen John Rawls. Om man utan att veta vilket kön, vilken klass eller vilken del av världen man skulle födas i historiskt sett, skulle man ändå tveklöst välja 2010-talet. Det kan kanske vara svårt att tro när vi tittar på nyheterna på kvällarna, men världen har aldrig varit så bra som den faktiskt är i dag - och mycket kommer att bli ännu bättre. Vi ser just nu världens och historiens största fattigdomsminskning.
Från 1990 till i dag minskade andelen extremt fattiga i världen från 37 procent till 9,6 procent. Varje dag under ungefär 25 års tid lyftes 138 000 människor ur fattigdom.
Inte minst i Asien minskar fattigdomen i raketfart. Andelen människor där som tar sig ur fattigdomen är hela 77 personer per minut. Till år 2030 förmodas antalet människor som lever i fattigdom minska med ytterligare 200 miljoner. Andelen personer som lever under fattigdomsgränsen i Afrika förmodas minska från 34 procent till 23 procent till år 2030.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Vi har också sett de senaste åren att varje dag har 285 000 fler människor fått tillgång till säkert vatten, och mödradödligheten har också halverats sedan 1990.
Om vi blickar tillbaka på året 2017 kan vi lägga till att den islamistiska terrorismen i Syrien och Irak har bekämpats framgångsrikt av kurdiska peshmerga tillsammans med västallierade. Vi kanske kan få se år 2018 som det år då Daish/IS krossades helt.
Vi ska inte heller glömma att 2017 har varit året då Colombias regering slöt fred med Farcgerillan. Flera länder med diktaturhistoria planerar val. Häromveckan lämnade Robert Mugabe makten efter 37 år som diktator i Zimbabwe, även om hans efterträdare Emmerson Mnangagwa tyvärr tycks gå i hans fotspår med en regering bestående av Mugabes gäng och gamla militärer men tyvärr ingen opposition.
Demokratin backar också, för elfte året i rad - 83 procent av befolkningen i Nordafrika och Mellanöstern lever i ofria länder, förtrycket i Turkiet och Venezuela exploderar och vi ser totalförbud vad gäller abort i sju latinamerikanska länder och enorma bakslag för hbtq-personers rättigheter i länder som Egypten.
En gång skrev den tidigare folkpartiledaren Per Ahlmark boken Det är demokratin, dumbom! Det är så - utan demokrati ingen frihet, utan demokrater ingen demokrati och utan demokrati är det omöjligt att skapa hållbara samhällen med fattigdomsbekämpning som når alla.
Vi liberaler tycker inte att det är FN:s utvecklingsmål som ska vara vägledande för svenskt bistånd. Det är demokrati som ska vara det övergripande målet.
Fria val är den enda garanten för demokratin och räknas också som en mänsklig rättighet enligt artikel 21 i FN:s universella förklaring. I svenskt demokratibistånd ska det därför vara centralt att garantera och bevara fria val och även att kritiskt granska ofria val. Rättsstaten är garanten för att medborgarna själva ska kunna utkräva ansvar av staten.
Så länge som demokrati inte sätts främst kommer Liberalerna inte att ställa sig bakom en framtida ny politik för global utveckling.
Vi föreslår också ett demokratilyft inom biståndet med ytterligare 221 miljoner i vårt budgetförslag. Det är ett stöd som ska fokusera på civila och politiska rättigheter, till exempel organisationsfrihet, yttrandefrihet och rätten att delta i fria val.
Det ska vara ett stöd som kan riktas till demokratiska organisationer, frihetliga civilsamhällesföreningar och oppositionspartier men också till enskilda individer, såsom demokratiaktivister, kvinnorättsadvokater, hbtq-kämpar och oberoende journalister.
Det ska också vara ett stöd som kan riktas till länder som är auktoritära men inte traditionellt fattiga vad gäller ekonomi. Här tänker jag på länder som Ryssland, Singapore och andra.
Vi liberaler tror på "more for more"-principen i biståndet. Länder som genomför reformer ska belönas. Länder som tvärtom går ifrån demokratisering måste få mindre bistånd, och stödet måste fasas ut.
Ett av de tydligaste exemplen i dag på kravlöst svenskt bistånd tycker vi är stödet till den palestinska myndigheten. Det har inte hållits val i Palestina på över ett decennium. Korruptionen är omfattande, homosexuella förtrycks, kritiska röster tystas och antisemitisk våldspropaganda flödar utan att ansvariga politiker reagerar. Kvinnors situation blir allt svårare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Det långsiktiga stödet till sådana samhällen ska i stället kunna kanaliseras via internationella organisationer, världssamfundet, civilsamhället eller demokratisk opposition. Vi kan inte, som vi gjorde under andra halvan av 1900-talet, betala stöd till regeringar som varken vill eller förmår förändra sig.
Utöver stödet till demokratifokus vill vi liberaler i vårt budgetförslag öka stödet till utbildning, särskilt för flickor. I Kina brukar man säga att om du utbildar en man utbildar du en individ, men om du utbildar en kvinna utbildar du en hel familj.
Vi som sitter här i kammaren i dag kan tillhöra den generation som utrotar analfabetismen under vår livstid.
I dag saknar 775 miljoner vuxna och 120 miljoner unga världen över grundläggande läskunnighet. Samtidigt är det ungefär 58 miljoner barn som inte går i skolan, ofta för att familjen inte har råd att betala skolavgifter. Unicef beräknar att i många fattiga länder hoppar ungefär var fjärde elev av innan de ens har hunnit avsluta grundskolan. Vi ser också i dessa enormt svåra tider för flyktingar att det saknas medel till skolgång för många av de barn som växer upp i flyktingläger.
På många platser nekas kunskapstörstiga flickor rätten till utbildning trots att det är en mänsklig, inte en manlig, rättighet. Det är förödande att hindra flickor från att utbilda sig eftersom barnäktenskap och tonårsgraviditeter är oåterkalleliga livshändelser. De påverkar också nästa generation. I dag går mindre än 2 procent av biståndet i världen till tonårsflickor.
När flickor i Pakistan inte fick gå till skolan insåg jag att utbildning är makt för kvinnor och att det är därför terroristerna är rädda för utbildning. Orden kommer från Malala Yousafzai. För fem år sedan sköt talibanerna henne i huvudet. År 2014 fick hon Nobels fredspris. Den 17 augusti i år började hon studera på ett av världens bästa universitet i Oxford i Storbritannien.
Fru talman! För mig var detta en ljuvlig hämnd mot islamisterna men också en seger som inspirerar flickor världen över och ett bevis på att vi alla måste fortsätta bära framtidstron.
(Applåder)