Herr talman! År 1781 öppnades den tysk-romerske kejsaren Fredrik II:s grav i Palermo. Muslimerna hade kallat honom al-anbaratur, kejsaren, medan kristna smädat honom som sultanen av Lucera. Fredrik var klädd på det mest märkliga vis: i orientalisk silkessvepning broderad med arabiska bokstäver. I handen höll Fredrik ett saracenskt svärd. Och ändå var det han som ensam erövrat Jerusalem åt de kristna - och detta helt utan blodspillan. Han erövrade Jerusalem med ett stycke juridik.
Hans grav visar att historien är mer komplicerad än vad vi brukar tro.
Någon kanske undrar varför jag talar om den tysk-romerske kejsaren Fredrik II i en debatt om svenskt bistånd. Det är en helt rimlig fråga.
Historiens insikt visar att mycket kunde ha blivit annorlunda, och det kan det fortfarande bli. Genom att behärska och begripa gamla beslut och skälen till dem kan vi lättare få distans till dagens tillfälligheter och uppslag till nya mer bestående lösningar. Historia sedd genom ett nyckelhål blir till historier.
Det svenska biståndet till Palestina ska bidra till att stärka palestinska folket och dess institutioner, så att Palestina den dagen det finns ett fredsavtal och den israeliska ockupationen upphör står väl rustat för att fungera som stat. Vi ställer tydliga krav på god kontroll, respekt för mänskliga rättigheter, kamp mot korruption och arbete för jämställdhet, och vi driver på för fortsatt reformarbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
En viktig del av Sveriges stöd går till att främja ett livskraftigt och självständigt civilsamhälle. Det är centralt att stödja palestiniernas mänskliga rättigheter och främja demokratiskt ansvarsutkrävande, såväl i dag som i framtiden.
Samtliga projekt följs upp och granskas på flera sätt, inklusive i linje med internationell revisionsstandard. Alla organisationer måste respektera mänskliga rättigheter och avstå från diskriminering och uppvigling. Annars ska samarbetet avbrytas.
En del debattörer ifrågasätter det svenska biståndet till Palestina för att Palestina är präglat av korruption, dock ofta utan att ge exempel på detta. Det är viktigt att projekt som är fyllda av korruption eller som sprider antisemitism kommer fram. Det är inte den utvecklingen vi vill stödja. Om sådana projekt upptäcks ska de avslutas.
En del andra säger att Sverige bör avbryta biståndet till Palestina på grund av att Abbas går i en alltmer auktoritär riktning. Det stämmer att han gör det. Men vi får inte glömma att Sverige har erkänt Palestina och sagt att vi stöder ett demokratiskt och fredligt Palestina som ska leva sida vid sida med staten Israel. Vi ska dock fördöma alla steg i en auktoritär riktning.
Att ställa krav på att Palestina måste ha full demokrati för att få svenska biståndspengar kan låta rimligt, men i själva verket är det inte genomtänkt. Sverige arbetar för demokratiutveckling, och då är det märkligt att ställa krav på perfekt demokrati för att man ska få del av svenskt bistånd. Om allt redan var bra skulle utvecklingsbiståndet inte behövas. Bara den som inte behöver bistånd skulle då få sin ansökan godkänd. Därför är det viktigt att Sverige har kvar sitt bistånd till Palestina - inte på grund av problemen utan på grund av de många utmaningar som finns kvar.
Ger Sverige bistånd till Palestina utan några som helst villkor? Sveriges stöd till den palestinska myndigheten kanaliseras via EU genom den så kallade Pegasemekanismen. Den omfattar olika typer av sektorstöd med tydliga mål och indikatorer och går till löneutbetalningar till palestinska tjänstemän, läkare, lärare och sjuksköterskor. EU-kommissionen säkerställer att inga pengar går till personer eller organisationer som står på EU:s lista över terrororganisationer eller personer som i Israel dömts för terroristbrott. Såvitt vi kan se fungerar EU:s kontrollmekanism väl.
Det palestinska samhället är fullt av människor som vill leva i fred, utveckla handel med omvärlden och bygga ett land som bygger på rättsstatens principer. Därför ska vi vara kvar. Det handlar också om vårt gemensamma arv och om ett gemensamt tillträde.
På tal om historiskt arv: Hur gick det för kejsar Fredrik II i hans kamp för att vinna Jerusalem, och vad tyckte han egentligen? En söndagseftermiddag i februari 1229 undertecknade Fredrik II ett avtal. Det innebar att Jerusalem under tio års tid skulle vara en kristen stad. De kristna skulle inte under några som helst omständigheter få lämna det avtalade området och inte heller under några som helst omständigheter få bygga upp Jerusalems stadsmur. Staden skulle således vara helt försvarslös.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Efteråt sa kejsar Fredrik: Hade jag inte varit rädd för att förlora ansiktet inför mitt eget folk, hade jag aldrig besvärat sultanen. För mig är varken Jerusalem eller något i Palestina värt besväret. Så kunde ett korståg sluta, utan religiös fanatism, utan blodsutgjutelse, men med en smula juridik i stället. Att det förvånar oss en del betyder kanske att vi tagit alltför mycket i historien som givet.
År 1250 begravdes Fredrik II i Palermos kristna katedral svept i silkestyg med arabiska bokstäver. Jag tror att det svenska engagemanget i Palestina, till skillnad från kejsar Fredriks, är värt besväret.
(Applåder)