Fru talman! Jag vill ställa ytterligare ett par följd-
frågor till utbildningsministern.
Det är som sagt bra att man kommer till skott och
fattar beslut i den här mycket angelägna frågan. En
sak man kan notera i dagens gymnasieskola är att det
fortfarande är vattentäta skott mellan de olika lärarka-
tegorierna. Jag tror för min del att en höjning av kom-
petenskraven för yrkeslärarna förutom att det natur-
ligtvis kommer eleverna till del, eftersom lärarna
äntligen får den ämnesteoretiska kunskap som krävs,
också kommer att underlätta integrationen mellan de
olika lärarkategorierna också i gymnasieskolan.
Jag upplever liksom utbildningsministern att lä-
rarutbildningen som sådan är en något trög organisa-
tion, och jag tror att man behöver göra en hel del
förändringar när det gäller lärarutbildningar över
huvud taget, just för att lärarna och skolan skall mot-
svara de krav som framtidens arbetsliv och samhälle
ställer. Just därför tror jag att det är oerhört viktigt att
beslut kan fattas på det här området.
Ministern tog i sitt svar upp en sak som också be-
rörts av den läraröversyn som gjorts på departemen-
tet, nämligen att lärare skulle kunna ha en kombina-
tion av yrkesämnen och allmänna ämnen. Den dis-
kussionen förde vi också i den utredning som jag
ledde. Vad vi var bekymrade över var att det krävs
väldigt mycket högskolepoäng om man skall klara av
den kombinationen. I de flesta allmänna ämnen krävs
det ändå 80 eller 60 högskolepoäng. Jag tror inte att
man så att säga devalverar yrkesämnet för att klara
den kombinationen, utan det tror jag skulle vara att
göra eleverna och lärarna en stor björntjänst. Yrke-
sämnet måste vara det avgörande, att man som lärare
har adekvat utbildning när det gäller själva yrkesäm-
net. Framför allt tror jag att det är viktigt att lärarna
också har arbetslivserfarenhet.
Det är därför viktigt att vi tittar på den här frågan,
så att vi inte krånglar till den här utbildningen alldeles
för mycket.
Jag vill också ta upp den andra frågan, som minis-
tern över huvud taget inte svarade på, nämligen frågan
om yrkespraktiken. Skall den här gruppen lärare kun-
na förmedla den kunskap som krävs, en kunskap om
det som sker ute i arbetslivet, då är det ytterligt alar-
merande att merparten av dessa lärare har lämnat
arbetslivet för 10-20 år sedan. Samtidigt är det ju så i
vissa branscher att utvecklingen går oerhört snabbt.
Det gäller branscher som informationsteknik, elek-
tronik, osv. Det säger sig självt att den gruppen lärare
har oerhört svårt att förmedla den kunskap som fak-
tiskt finns runt om i arbetslivet.
Tyvärr finns det alltså i Sverige vattentäta skott
också mellan skola och arbetsliv. Då måste man,
menar jag, se till att lärarna får den yrkespraktik som
de behöver. Dessa lärare har både en skyldighet och
en rättighet till en sådan yrkespraktik, så att deras
kunskaper blir uppdaterade. Skall utbildningen på de
yrkesförberedande programmen vara av god kvalitet
tror jag att detta, vid sidan av kompetenskraven, är
den andra mycket viktiga kärnfrågan.
Då kan man givetvis säga att fortbildning är kom-
munernas ansvar. Ja, det är det, men det är också ett
nationellt intresse att se till att lärarna har och får den
här yrkespraktiken. I samband med att man utarbetar
examensförordningar tror jag därför också att minis-
tern måste fundera på hur man löser den delen.