Fru talman! Jag vill börja mitt inlägg med att konstatera att den medicinska forskningen låt oss säga att de senaste 50 åren har gått framåt oerhört mycket. Jag tar cancerfallen som exempel. Det är fall som för kanske 30 år sedan i princip var omöjliga att bota. I dag är det ganska goda prognoser för att man ska kunna leva ett normalt liv igen.
Det är framsteg som har gjort att människoliv har räddats. De här framstegen har kunnat göras tack vare att vi har haft djurförsök. Det har varit en grundförutsättning för att nå dessa framsteg. Det är precis detta som den här frågan ytterst handlar om, om vi drar det till sin spets, det vill säga att djurens liv ställs mot människors liv. Jag tycker att det faktiskt är en ganska enkel grundinställning att människoliv alltid är mer värt än ett djurliv. Jag tycker att det är viktigt att ha det som grund i den här diskussionen.
När jag har sagt det ska jag också säga att vi självklart ska använda så få djur som möjligt, och dem vi använder ska utsättas för så lite lidande som möjligt. Den grundläggande principen är för mig jätteviktig. Det är den utifrån att det finns krafter i samhället som står väldigt långt ifrån de här grundläggande principerna. Vi ser exempel där man bryter sig in på ställen där det bedrivs forskning med djur. Man frisläpper djuren och förstör forskning som i sin förlängning kanske gör det möjligt att rädda människoliv. Det är någonting som jag tycker att samhället måste tydligt ta ställning emot. Det är demokratiskt fattade beslut som man sätter sig över genom att agera på det sättet.
Sverige ligger i tätposition i världen när det gäller läkemedelsforskning. Det tycker jag att vi fortsatt ska göra. Det är oerhört viktigt att vi i dag sänder signaler till forskare och företag i den här sektorn att vi inte kommer att flagga ut svensk forskning. Det är varken vi eller de djur som det kanske forskas på någon annanstans, där det finns en sämre och svagare djurskyddslag, betjänta av. Vi ska inte sätta upp den typ av orimliga regler eller skapa osäkerhet som gör att man väljer att flytta forskning från Sverige.
Avslutningsvis vill jag än en gång fastslå: Så få djur som möjligt med så lite lidande och obehag som möjligt för djuren, men det ska vara på ett sätt att vi inte äventyrar svensk spetsforskning.