Fru talman! Statsrådet Hörnlund framställer
problemen och svaren på frågorna så, att det ibland
döljs att arbetslösheten i Västmanland och i riket
faktiskt har fördubblats under den tid som Börje
Hörnlund har varit arbetsmarknadsminister.
Det finns anledning att peka på det förhållandet.
Att exempelvis länsarbetsnämnderna har fått mer
pengar tar inte bort det faktum att flera människor
nu står utanför arbetsmarknaden. De är öppet
arbetslösa. Jag syftar faktiskt till att försöka öka
andelen människor som inte behöver vara öppet
arbetslösa.
Börje Hörnlund hänvisar till förslag som skall
debatteras i kammaren i morgon och på onsdag.
Det finns förslag från oppositionen som enligt vår
uppfattning skulle leda till att ungefär 100 000
människor, och 2 500--3 000 människor i
Västmanland, skulle kunna övergå från öppen
arbetslöshet till någon form av åtgärd eller reguljärt
arbete. Det är sådant som vi gemensamt skulle
kunna ta sikte på.
Börje Hörnlund tycker att vi gemensamt borde
kunna lösa detta genom generösa övergångsregler.
Talet om generösa övergångsregler i a-kassan är
litet förrädiskt. Det leder tanken till att situationen
inte är så besvärlig.
Huruvida Hallstahammar har räknat exakt rätt
eller fel kan alltid diskuteras. Om man säger att
socialbidragskostnaden inte ökar åtta gånger utan
fyra handlar det fortfarande om ett belopp som
utifrån det kommunalekonomiska perspektivet ter
sig ohanterligt. Om beloppet skulle öka från 13
miljoner till 50 miljoner är redan det mycket
besvärligt. Jag tror inte att det finns någon
anledning att hoppas för mycket på generösa
övergångsbestämmelser. När det gäller den
kommunala ekonomin säger man nu att
kommunerna har tilldelats 4,2 miljarder för nästa
år. Det var emellertid pengar som man avstod från
att dra in. Jag medger att pengarna finns och att de
kan göra nytta. Men det låg ingen större generositet
bakom det här.
Det har talats om företagandet, om löften och om
vad man egentligen skall göra. När Börje Hörnlund
besvarade en av mina interpellationer hösten 1991
gällde det att sänkt skatt för små företag, sänkt
förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på
aktiehandel, avskaffade löntagarfonder,
privatisering av statliga företag, ökad utbildning,
grundlagsskydd för privat ägande, slopad
avdragsrätt för fackföreningsavgift, karensdagar i
sjukförsäkringen, a-kassan m.m. skulle leda till att
det skulle bli flera arbetstillfällen i Sverige. Trots
dessa åtgärder och nya förslag har arbetslösheten
fördubblats. Jag tycker att man i första hand skall
diskutera vad man kan göra åt det.