Fru talman! Jag känner till det beredningsarbete
som pågår när det gäller stödområden. Jag skall
inte pressa den debatten ytterligare. Jag accepterar
i och för sig att beredningsarbetet måste fortgå. Det
hade dock varit mera hugnesamt om det uttalande
som Börje Hörnlund senast gjorde, där problemet
uppmärksammades, hade funnits med i svaret. Den
delen saknades helt i interpellationssvaret.
Fru talman! Låt mig ta upp diskussionen om
sviterna från 1980-talet. Det vanligaste
resonemanget går ut på att det var
Socialdemokraternas fel på 1980-talet då det rådde
högkonjunktur. Regeringen har egentligen inget
eget ansvar alls. Det är så man uppfattar
regeringsdiskussionen i den här frågan. Börje
Hörnlund saknar i dag Socialdemokraternas
ansvarstagande i den här situationen.
Socialdemokraterna saknade faktiskt
borgerlighetens, oppositionens, ansvarstagande
när man i denna kammare lade fram förslag till
åtstramningsåtgärder. Börje Hörnlund, hans
partikamrater och de övriga borgerliga partierna
tvingade regeringen att avgå. Man avsatte
regeringen på grund av att regeringen ville vidta
åtgärder för att förhindra den galopperande
inflationen. Det kan Börje Hörnlund också dra
fram. Det är mera klädsamt med det gemensamma
ansvarstagandet om man talar om hela situationen
i stället för bara det som passar för ögonblicket.
Börje Hörnlunds parti krävde också
valutaavreglering. Hösten 1991 sade Börje
Hörnlund till mig att valutaavregleringen var ett av
skälen till att det hade gått illa för svensk industri.
Börje Hörnlund och hans parti krävde också att
regeringen snabbt skulle lägga fram förslag om
valutaavreglering.
Fru talman! Börje Hörnlund kanske tycker att vi
borde kunna bli överens i större utsträckning när
det gäller a-kassan och att det finns gemensamma
beröringspunkter. Jag har uppfattat det så att
Socialdemokraterna under lång tid har visat
berdvillighet att diskutera och komma överens om
ett förslag beträffande a-kassan. Det har inte gått
att komma överens. Det kan väl inte bara bero på
att Socialdemokraterna har haft principer i
diskussionen som har gjort att det har blivit litet
svårare.
Jag håller med Börje Hörnlund när det gäller
sjukvårdens rationalisering och att teknik m.m.
leder till att det måste ske förändringar. Det är inte
detta jag diskuterar. Jag tycker bara att det är
okänsligt att upprätthålla omvandlingstrycket
genom att det nu är brist på pengar. Västmanlands
läns landsting har faktiskt inte lyckats komma
överens med Börje Hörnlunds ''avdelning'' på
Länsarbetsnämnden i Västmanland om hur det
skall kunna lösas så att man får en sådan volym att
personal kan kvarstanna i tjänst tills
arbetsmarknaden blir bättre.
Avslutningsvis vill jag hänvisa till Carl Olov
Perssons resonemang att politikerna i KAK skall ha
tryck på sig att ordna det här. Jag vill slå fast att
sysselsättningen är statens ansvar. Det är inte
lokalpolitikernas ansvar.