Fru talman! Det innevarande verksamhetsåret har
Arbetsmarknadsverket fått 5 % över av anslagna
medel. Jag måste konstatera att
Arbetsmarknadsverket i dag verkligen inte lider
brist på pengar. Det ser ut att bli ett överskott, även
om man denna vinter lyckas få in 7--8 % av de
öppet arbetslösa i olika åtgärder. Det hoppas jag att
man får. Allt måste göras för att hålla nere den
öppna arbetslösheten.
Det är en mycket svår uppgift att nå denna nivå.
Det kräver att alla goda krafter, inte minst
småföretagen och kommunerna, ställer upp och
hjälper till som anordnare och arbetsgivare.
I februari skall det läggas en regionalpolitisk
proposition om stödområdena. Som Göran
Magnusson vet pågår det ett beredningsarbete där
landets samtliga kommuner analyseras mycket
noggrant. Man tittar på den långsiktiga
utvecklingen, hur arbetsmarknaden i dag ser ut och
hur ålderssammansättning och annat påverkar
situationen.
A-kassan skall debatteras i morgon. Eftersom
Göran Magnusson nämnde mötet på Stora torget
kan jag säga att jag sedan i höstas och fram till nu
har mött många församlingar liknande den jag
mötte på Stora torget. Diskussionen har framför
allt gällt de fem karensdagarna och 80-
procentsnivån. Såvitt jag förstår har oppositionen,
i form av Göran Magnusson, beslutat att i morgon
rösta för 80-procentsnivån. Det finns nämligen
inget 90-procentsyrkande. Fem karensdagar är
också accepterat av Socialdemokraterna.
Det stora flertalet av dessa sammankomster är
trevliga, men frågorna är av den arten att de kan
riktas till företrädare för i princip alla partier.
Låt mig påminna om att Socialdemokraterna i
Norge har medverkat till en ersättningsnivå i a-
kassan på 62 %.
Jag skall också ta upp kommunerna. Kommunerna
får en extra tilldelning på 4,2 miljarder kronor nästa
budgetår. Det har riksdagen beslutat. Ett stort
antal landsting har redan ingått övergripande avtal
med länsarbetsnämnderna. I många fall blir hela
personalen kvar. I Skaraborgs kommun, t.ex.,
satsar man på kompetensutveckling för 3 000 av
sina anställda. Därmed får 700 människor chans att
vikariera. Det finns många andra exempel.
När det gäller omvandlingstrycket kan jag säga att
jag tidigare har sysslat mycket med hälso- och
sjukvårdsfrågor. När jag arbetade med de frågorna
låg patienterna i princip inne tre veckor för en
höftoperation. Nu staplar de ut efter ett par dagar.
Man låg inne en vecka för en starroperation. Nu
ligger man över huvud taget inte inne. Såvitt jag
förstår av mina träffar i dag med sakkunniga på
detta område går denna utveckling väldigt fort
inom hälso- och sjukvården. Det är bra. Då finns
det mer tid, kraft och pengar till den viktiga
omvårdnaden av de riktigt gamla. Det är ju ett jobb
som inte går att rationalisera. Det handlar om
mänsklig omvårdnad.
Det går inte att räkna på a-kasseförslaget. Ingen vet
vad det innebär förrän i vår, i och med generösa
övergångsbestämmelser osv. Jag hoppas att vi är
överens om att ambitionen skall vara att inte få ett
större antal människor som går den eviga
rundgången, dvs. a-kassa -- åtgärd -- a-kassa --
åtgärd osv. Ambitionen skall vara att så fort som
möjligt få tillbaka en fullgod ordinarie
arbetsmarknad, där man har olika möjligheter att
själv kvalificera sig för en ny period.
Jag berörde kostnadsläget i den förra
interpellationsdebatten, Carl Olov Persson.
Kostnadsläget är gynnsammare än någonsin. Det
kommer vi att ha mycket nytta av framöver.
Parterna har också tagit ett mycket stort och
berömvärt ansvar genom att täcka in en bit av 1995.
Då finns fasta spelregler.
Vid det framtida beslutsfattandet i regering och
riksdag och på läns- och kommunnivå måste hela
tiden frågan om hur detta slår när det gäller
framtidstron hos små och medelstora företag och
nyttiga entreprenörer finnas i bakhuvudet. Det är
jag övertygad om.