Fru talman! Göran Magnusson har i sin
interpellation ställt ett antal konkreta frågor som
rör insatser för Västmanlands län.
För det första har Göran Magnusson frågat mig om
jag är beredd att medverka till att lindra effekterna
av uppsägningar inom sjukvården i länet,
exempelvis genom ekonomiska resurser för
senareläggningar.
Det är väsentligt för svensk ekonomi att
förändringsarbetet i den kommunala sektorn
fortsätter. Även kommuner och landsting måste
delta i ansträngningarna för att förbättra de
offentliga finanserna. Det är också viktigt för de
många människor som är beroende av den
offentliga sektorns tjänster att nya kunskaper och
ny teknik omsätts i en utvecklad och effektiv
organisation. Inom den kommunala sektorn råder
en bred enighet om betydelsen av effektiviseringar
för att bättre kunna tillgodose väsentliga behov av
t.ex. barnomsorg, skola, äldreomsorg och hälso-
och sjukvård.
Någon förstärkning av den kommunala ekonomin
genom en ökning av statliga anslag är inte möjlig.
En sådan lösning skulle ytterligare öka det statliga
budgetunderskottet liksom lånebehovet.
Jag anser att det i dag finns förutsättningar för
kommunerna att kombinera kraven på besparingar
med kraven på att hänsyn tas till
arbetsmarknadssituationen, dvs. uppnå
omstruktureringar i acceptabla former. Detta bör
vara möjligt mot bakgrund av nu aktuella
bedömningar av den kommunala ekonomin och
genom samverkan med länsarbetsnämnderna.
Många offentliga arbetsgivare satsar nu på bl.a.
utbildning och olika omplaceringsåtgärder. Genom
utbildning anpassas kompetensen till förändrade
arbetsuppgifter. Samtidigt förbättras
förutsättningarna för att i framtiden bedriva
verksamhet med högre kvalitet och på ett effektivt
sätt. I samverkan med länsarbetsnämnden kan
möjligheterna till utbildningsvikariat och bidrag till
företagsutbildning utnyttjas.
Kommunernas arbete med kompetensutveckling
och effektivisering kommer att leda till dels
ytterligare kvalitetsförbättringar, dels ett lägre
tidsbehov för given volym arbetsuppgifter. Med
tanke på den stora ökningen av bl.a. antalet äldre
och av övriga tunga kommunala uppgifter är detta
en nödvändig utveckling.
Frågan om stöd till utbildning bör lösas genom
lokala förhandlingar mellan länsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingar på samma sätt och enligt de
regler som gäller för övriga arbetsmarknaden.
Jag har i överläggningar med AMS understrukit
betydelsen av att Arbetsmarknadsverket aktivt
arbetar för att i samverkan med kommuner och
landsting uppnå sådana lösningar att personal i
största möjliga utsträckning på ett meningsfullt sätt
kan bli kvar hos kommunerna med olika uppgifter.
Kompetensutveckling är grunden.
För det andra har Göran Magnusson frågat mig om
jag är beredd att överväga att placera kommunerna
Kungsör, Arboga och Köping i stödområde.
Jag kan inte i dag kommentera behovet av att
inplacera en viss kommun i stödområde. Det görs
emellertid fortlöpande en analys av situationen i
utsatta kommuner och regioner för att avgöra
frågan om inplacering skall ske.
För det tredje har Göran Magnusson frågat mig om
regeringen planerar nya statliga investeringar eller
sysselsättningsskapande beställningar i
Västmanland. I fråga om infrastrukturella
satsningar har riksdagen i enlighet med regeringens
proposition 1992/93:176 om investeringar i
trafikens infrastruktur m.m. beslutat om stora
satsningar som kommer Västmaland till del. Jag
tänker då t.ex. på utbyggnaden av Mälarbanan som
ingår som en del av Banverkets grundsatsning för
perioden 1994--2003. Även i fråga om vägar görs
och kommer satsningar att göras under samma
period i form av t.ex. utbyggnad av E 18 till
motorvägsstandard.
Utöver de infrastrukturella satsningarna har länet
även tilldelats 32 miljoner kronor för ROT-
byggnationer.
Huruvuda det blir några ytterligare investeringar
utöver vad jag redogjort för handläggs av
Kommunikationsdepartementet.
Slutligen har Göran Magnusson frågat mig om jag
är beredd att tillföra länsarbetsnämnden i
Västmlands län resurser av en sådan omfattning att
samma andel av de arbetslösa kan omfattas av
åtgärder 1993 som 1991.
Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska medlen
råder en decentraliserad beslutsordning. För att
uppnå de bästa resultaten bör också besluten fattas
så nära den lokala arbetsmarknaden som möjligt.
Detta innebär att regering och riksdag fastställer en
övergripande ram och anger mål och riktlinjer för
hur dessa medel skall användas. Sedan fördelas
medlen mellan länen av AMS, varvid hänsyn tas till
situationen på arbetsmarknaden inom respektive
län. Länsarbetsnämnden avgör slutligen hur
medlen skall användas inom länet.
För innevarande budgetår har
Arbetsmarknadsverket det väl ställt vad gäller
anslag av medel. Arbetsmarknadsverket har
tilldelats så mycket resurser att antalet personer
som anvisas arbetsmarknadspolitiska åtgärder nått
de högsta nivåerna någonsin under hela
efterkrigstiden. Ändock tyder en del på att verket
kommer att ha pengar över vid detta budgetårs
utgång.