Fru talman! Margit Gennser har frågat mig vilka
åtgärder jag avser att vidta för att skydda försäk-
ringstagarnas andel av riskkapitalet i icke vinstutde-
lande livförsäkringsbolag och för att försäkringsta-
garna ska få ett inflytande som står i proportion till
deras andel av bolagens riskkapital. Margit Gennser
har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att personalunion mellan vinstutdelande bolag och
livförsäkringsbolag i samma koncern ska undvikas.
Genom den reformering av försäkringsrörelselag-
stiftningen som nyligen gjordes togs vinstutdelnings-
förbudet för livförsäkringsaktiebolag bort. Ett upphä-
vande av vinstutdelningsförbudet är i praktiken en
nödvändig förutsättning för att införa en ordning där
riskkapitalet inte utgörs av försäkringstagarnas medel.
I icke vinstutdelande livförsäkringsbolag är det fortfa-
rande så att försäkringstagarnas medel utgör riskka-
pital.
Reformeringen syftar till att åstadkomma en kla-
rare uppdelning mellan försäkringstagarnas sparka-
pital och riskkapital i livförsäkringsbolag. Ändringar-
na syftar också till att klargöra vilka överskott som
ska utgöra rörelsens riskkapital i icke vinstutdelande
livförsäkringsbolag och ömsesidiga livförsäkrings-
bolag.
I icke vinstutdelande livförsäkringsbolag är det
konsolideringsfonden som utgör riskkapital. Huvud-
regeln är att i den mån bolagens överskott i konsoli-
deringsfonden inte används för förlusttäckning ska
dessa tillfalla försäkringstagarna i form av återbäring,
om inte annat följer av bolagsordningen. I icke
vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag gäller ju, till
skydd för försäkringstagarna, ett förbud mot att
vinsten delas ut till aktieägarna.
En nyhet som infördes genom reformen är att för-
säkringstekniska avsättningar ska göras för villkorad
återbäring. Villkorad återbäring utgörs av en avtalad
eller utfäst återbäring som försäkringstagarna står en
finansiell eller försäkringsteknisk risk för. Detta in-
nebär ett bättre skydd för livförsäkringstagarna. Som
en konsekvens av att skälighetsprincipen inte gäller
för nya avtal får försäkringsbolagen större frihet att
komma överens med försäkringstagarna om villkoren
för återbäringen.
Genom reformen har det vidare införts regler som
syftar till att ge försäkringstagarna bättre information
om att de har del i riskkapitalet.
Som ytterligare exempel på regler som syftar till
att stärka försäkringstagarnas rätt vill jag slutligen
nämna den ökade möjlighet för bolagen att medge
flytträtt av livförsäkringssparande som infördes ge-
nom försäkringsrörelsereformen.
Genom regelreformen har även delägarnas ställ-
ning i ömsesidiga försäkringsbolag stärkts. I försäk-
ringsaktiebolag har försäkringstagarna inte samma
ställning som i ömsesidiga försäkringsbolag. Möjlig-
het till inflytande för försäkringstagarna i försäk-
ringsaktiebolag finns redan tidigare genom rätten att
utse försäkringstagarrepresentant.
Genom att övergångsregler gällt fram till den 1
januari 2002 har reformen för livförsäkringsbolagen
inte tillämpats fullt ut mer än några månader. Det är
med hänsyn till detta i flera avseenden för tidigt att
bedöma hur reformen fallit ut och vad som eventuellt
kan förbättras. Finansdepartementet avser dock att
göra en uppföljning av reformen. Först därefter kan
jag återkomma med besked om vilka åtgärder som
eventuellt behöver vidtas för att ytterligare stärka
försäkringstagarnas rätt i form av skydd och inflytan-
de.
En översyn av de associationsrättsliga reglerna för
försäkringsföretagen kommer att påbörjas under vå-
ren. I det sammanhanget kan även frågan hur man
kan stärka försäkringstagarnas skydd i såväl livför-
säkringsaktiebolag som i ömsesidiga livförsäkrings-
bolag komma att tas upp.
När det slutligen gäller frågan om personidentitet
mellan styrelser i bolag inom samma koncern vill jag
inte uttala mig om enskilda bolag. Jag vill dock åter-
igen nämna ett viktigt skydd som finns för försäk-
ringstagarna, nämligen rätten att utse försäkringsta-
garrepresentanter som genom sin insyn och ställning
kan bevaka försäkringstagarnas rätt till överskott.
Därtill ska en eller flera revisorer utses av Finansin-
spektionen, vilka har till uppgift att bl.a. granska
bolagets förhållande till försäkringstagarna. Det är
också så, vilket också skett nyligen, att Finansinspek-
tionen kan granska enskilda affärsavtal. I den mån det
kan vara aktuellt att fundera över det lämpliga i att
samma personer sitter i styrelsen för olika bolag inom
samma koncern är det min förhoppning att försäk-
ringsbolagen i så fall själva tar initiativ för att lösa
detta.