Fru talman! Det var ett räkneexempel. Det var inte ett förslag till en reform utan mera ett åskådliggörande av vad kostnaden för arbetsmarknadspolitiken är.
Jag tror inte att just friåret som arbetsmarknadspolitisk åtgärd riktigt platsar i en bra arbetsmarknadspolitik, som verkligen syftar till att stärka människor på arbetsmarknaden, att stärka människors möjlighet att komma till riktiga jobb. Här hade jag tänkt ställa frågan igen, men jag fick svar redan förut: Arbetsmarknadsministern tycker ändå att friåret är en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Dock är det kanske därför som arbetsmarknadsministern lyfter fram att friåret i första hand är en livskvalitetsreform.
Jag tror framför allt att Miljöpartiet ser reformen som en livskvalitetsreform och i det perspektivet gärna ser den som en del i en framtida reform att förkorta arbetstiden. Jag har förstått att miljöpartister gärna lyfter fram det argumentet.
Om jag fattat det rätt gick inte Socialdemokraterna till val på friår. Man hade försök i tolv kommuner, men man gick inte till val på att genomföra det i hela landet. Då kan man fråga sig: Är det rimligt att förvänta sig, om vi nu skulle tänka oss att den sittande riksdagsmajoriteten får ett förlängt förtroende, ytterligare livskvalitetsreformer i form av allmänt förkortad arbetstid?