Fru talman! Jag ska ge ett rakt svar: Ja, jag tycker att friåret är en bra åtgärd. Det betyder inte att man inte skulle kunna hitta på annat som är bättre. Man kan gott fortsätta att fundera på hur man kan skapa förutsättningar för kompetensutveckling under livet. Det är inget som talar emot att man skulle kunna göra det. Men friåret fungerar, och jag tycker att det är bra. Skälet till att jag tycker det är att det har ett tydligt arbetsmarknadspolitiskt inslag.
Det är dock inte en rättighet, utan det är en möjlighet med ett begränsat antal platser. Det är heller ingen skyldighet, som det låter om man tar upp risken för att tappa i löneutveckling. Det är i och för sig tragiskt på sitt sätt att mönstret ser ut som det gör: Kvinnor i offentlig sektor som är slitna och inte har en så hävlig löneutveckling i övrigt jämfört med andra grupper är de som har bäst behov av att ta ledigt och riskerar därmed att få en sämre löneutveckling. Så ser det ut, och det är ett resultat av många samverkande faktorer. Här får man dock göra sitt personliga ställningstagande. Det är en risk man löper under ledigheten att det påverkar löneutvecklingen.
Andra företeelser försöker vi gardera för. Vi kommer att lägga fram förslag när det gäller föräldralediga, som ju är i en helt annan situation men som blir missgynnade på arbetsplatsen när det gäller till exempel löneutveckling. Där kommer vi att skärpa lagstiftningen. Vi kommer att lägga fram ett förslag som gör att arbetsgivaren inte har möjlighet att missgynna och diskriminera på ett sådant sätt.
Jag tror, Roger Tiefensee, att vi har tömt ut detta just nu. Jag noterade dock att Roger Tiefensee så till den grad inte gillar friåret att han föreslog, eller i varje fall räknade fram som exempel, att för de 70 miljarder som arbetsmarknadspolitiken kostar skulle man i stället kunna ge alla som har ett arbete var sin plasma-tv. Förklara det där en gång till! Jag läste det tre gånger men förstod inte vad du menade.