Fru talman! Det är nog inte en förutfattad mening att gissa att Roger Tiefensee i grunden inte tycker om friåret som företeelse över huvud taget. Jag tror att Roger Tiefensee som den skärpte politiker han är har noterat tillkomsten av friåret. Det har knåpats ihop i samarbete mellan flera partier. Jag tror inte att någon har missat att en ingrediens i friåret just var en livskvalitetsaspekt. En annan ingång är arbetsmarknadspolitisk.
Resultatet blev en mix av båda. Det genomfördes försök med friåret i ett antal kommuner och ett antal områden där arbetsmarknadsinslaget var svagare. Det var många av oss inte alls nöjda med. Därför blev den reform som nu gäller betydligt mer arbetsmarknadspolitiskt inriktad. Resultaten är, tycker jag, överraskande bra, även om man kan säga att det kan bli mycket bättre när det gäller det arbetsmarknadspolitiska inslaget.
Jag skulle önska att fler från de prioriterade grupperna blev föremål för vikariatsanställningarna. Jag hade en farhåga att det inte ens skulle bli de volymer som det har blivit. Jag tycker att reformen står på egna ben. Livskvalitetsinslaget och det arbetsmarknadspolitiska inslaget är mixat och avvägt på ett ganska rimligt sätt.
Jag tror att Roger Tiefensee frågade om det är rimligt att en vikarie riskerar att förlora jobbet om en friårsledig får sin ansökan beviljad och en arbetslös vikarie kommer in i stället. Ja, det tycker jag är rimligt. Däremot är det inte säkert att det är önskvärt på arbetsplatsen.
Låt oss vända på det. Ska jag uppfatta Roger Tiefensee så att alternativet vore en reform där den friårsledige själv får bestämma om han ska vara friårsledig eller inte? Då tror jag att Roger Tiefensee och hans partikamrater med hela borgerligheten i lång rad skulle attackera mig och regeringen för att ha inskränkt arbetsledningsrätten. Ni skulle till och med säkert säga socialiserat.
Det är inte rimligt att den anställde själv ytterst ska få bestämma om han ska ha ledigt eller inte. Där går gränsen. Arbetsgivaren har arbetsledningsrätten och ska ha den i det här sammanhanget. Det måste vara upp till arbetsgivaren att ytterst avgöra om det är lämpligt och låter sig göras med hänsyn till verksamheten och konsekvenserna för andra anställda att bevilja en friårsledighet. Då får också arbetsgivaren överväga om konsekvenserna för andra anställda är rimliga med hänsyn till den enes önskemål i förhållande till den andres.