Fru talman! Roger Tiefensee har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att inte arbetsmarknadspolitiken ska förstärka arbetslösheten samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka arbetsmarknadspolitikens legitimitet. Roger Tiefensee refererar bland annat till en artikel i tidningen Sydsvenskan om en kvinna som är anställd på ett vikariat som riskerar att bli arbetslös när den person hon vikarierar för ansöker om friår. Roger Tiefensees slutsats är att friåret gör människor arbetslösa.
Inledningsvis vill jag framhålla att friåret inte är en rättighet utan en möjlighet där arbetet och arbetsorganisationen så tillåter. Syftet med friåret är att ge arbetstagare ledigt för personlig utveckling eller kompetensutveckling och att ge arbetslösa en chans att stärka sin ställning på arbetsmarknaden genom ett vikariat. Utvärderingar visar att friåret ökar arbetslösas jobbchanser samt att vikarierna i stor utsträckning rekryteras bland långtidsarbetslösa, utrikesfödda och arbetshandikappade.
Jag vill dock poängtera att friåret i första hand är en livskvalitetsreform och ska bedömas som sådan. De flesta som tar friårsledigt är de som också har de högsta sjukskrivningstalen, nämligen medelålders kvinnor i offentlig sektor. En viktig slutsats är att de som har mest att vinna på att vara lediga också är de som ansöker om ledigheten. Jag anser att det är positivt att friåret till största delen utnyttjas av arbetstagare med ett långt och ofta hårt arbetsliv i bagaget.
En förutsättning för att få ett friår är att det finns en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren om ledigheten. Det innebär därmed att arbetsgivaren alltid har rätt att neka anställda att söka friår. Ytterst är det därför ur denna aspekt arbetsgivaren som helt och hållet ansvarar för konsekvenserna av att anställda beviljas friårsledigt. Det finns således inget i regelverket som skulle innebära att friåret leder till arbetslöshet.
När det gäller kostnaden för friåret vill jag klargöra att uppgifterna om att friåret kostar ca 4 miljarder kronor handlar om att ersättningen till de friårslediga under en treårsperiod beräknades till 1 ½ miljard kronor per år. För 2005 beräknas kostnaden för ersättningen till dem som är friårslediga till 1 ½ miljard kronor. Nettokostnaden är 1 miljard kronor då hänsyn tas till att arbetslösa som får friårsvikariaten inte längre får arbetslöshetsersättning vilket minskar kostnaden för arbetslöshetsersättningen. Nästa år antas att antalet friårslediga kommer att uppgå till i genomsnitt 14 000 personer. Kostnaden för ersättningen till de friårslediga beräknas till 1,9 miljarder kronor, och med hänsyn till minskade kostnader för arbetslöshetsersättning blir nettokostnaden 1,3 miljarder kronor.
Legitimiteten för arbetsmarknadspolitiken ligger till största delen i att den ska stärka de arbetslösas möjligheter att få ett jobb. Detta är också syftet med alla de åtgärder som vidtas, och regeringens sysselsättningspaket är ett tydligt uttryck för vilka ambitioner regeringen har för att öka legitimiteten för arbetsmarknadspolitiken.