Fru talman! I föreliggande betänkande behandlar skatteutskottet själva formerna för våra skatter. Det är förstås mycket viktigt, när statsmakten begär så stora delar av medborgarnas inkomst i skatt, att skatterna tas ut på ett etiskt korrekt sätt.
Utskottet har hanterat flera motionsyrkanden i dessa ärenden, men jag tänkte uppehålla mig vid Göran Hägglunds yrkande, att vi effektivt måste bekämpa svartarbete i vårt land.
Det har visat sig svårt att kvantifiera den svarta sektorn, men man vet med säkerhet att den är mycket omfattande. När statsminister Göran Persson under en partiledarutfrågning inför valet 2002 fick frågan hur stor han bedömde den svarta sektorn vara svarade han prompt att den ligger kring 15 % av bnp.
Inte bara statsministern utan också nationalekonomer är hänvisade till att bara försöka uppskatta hur stor den svarta sektorn är. Åke Tengblad, som har genomfört de kanske mest omfattande beräkningarna av den svenska svarta sektorn, uppskattade den 1997 till mellan 3 och 4 ½ % av bnp. Det skulle innebära att den svarta sektorns värde överstiger 100 miljarder kronor i Sverige varje år. Monetära uppskattningar av den svarta sektorn ger vid handen att den skulle kunna vara betydligt större än endast 4-5 % av bnp. Oavsett hur det ligger till med själva storleken verkar det som att det finns ett samband mellan å ena sidan högskatteländer och hög grad av fusk och å andra sidan lågskatteländer och en mindre informell ekonomi. Den som vill fördjupa sig i ämnet kan ta del av vad nobelpristagare Douglass North skriver om ekonomi och där han påpekar etikens betydelse för en fungerande ekonomi.
Den svarta sektorn i ekonomin har alltid konkurrensfördelar gentemot de näringsidkare som väljer att betala skatt och sköta sig enligt lagen. Det är därför skattemyndigheten har en viktig uppgift att se till att skatter betalas in. I Sverige går staten miste om skatteintäkter från en mycket omfattande svart sektor. Vi kristdemokrater anser dessutom att den svarta sektorn har andra betydande skadeverkningar. Svartarbete har bland annat det onda med sig att den ekonomiska tryggheten saknas vid sjukdom och ålderdom jämfört med andra förvärvsarbetande.
Vi kristdemokrater anser, fru talman, att det inte är förenligt med god etik och samhällsansvar att undanhålla den skatt som är grunden för den välfärd vi har i Sverige. Människor kan ha invändningar mot olika procentsatser i olika skatter eller skatters existens över huvud taget. Men skattebeslut som är fattade i god demokratisk ordning måste givetvis efterlevas. Dock har det svenska skattetrycket i allmänhet och beskattningen av vissa varor och tjänster i synnerhet nått en sådan nivå att det finns risk för att skattemoralen urholkas.
Skattebetalarna ska uppträda lojalt och moraliskt mot stat och kommun som tar ut skatter men kan näppeligen förväntas uppträda mer etiskt och lojalt än vad statsmakten gör själv. Därför måste riksdagen, regeringen och de myndigheter som implementerar beskattningen i samhället rannsaka sig själva. Är skatterna och det sätt som de ska betalas in på rimliga för medborgarna? Vi kan ta som exempel skattetillägget och periodiseringen av momsinbetalningarna. Kan vissa skatter enbart motiveras utifrån ett strikt statsfinansiellt perspektiv?
Till vår hjälp borde vi använda oss av de hävdvunna skatterättsliga principerna som en gång även socialdemokratin sade sig följa. Skatt efter bärkraft, likformighetsprincipen, neutralitetsprincipen är principer som om de följs skulle kunna vara grunden för en god beskattning.
Fru talman! Stat och kommun ska ha goda skatteintäkter för att finansiera hela vår gemensamma välfärd. Inget ska behöva lånas på nästa generations bekostnad. Men vi måste slå vakt om den enskildas välfärd så att vi inte beskattningsvägen urholkar den på ett avgörande sätt.
Bekämpandet av svartjobben, som Göran Hägglund upplyste om, kan bara ske genom en kombination av förbättrad kontroll och vaksamhet från oss politiker och genom att beskattningen i sig är korrekt och rimlig.
Fru talman! Till slut yrkar jag bifall till reservation nr 1.