Herr talman!
Tillgängliga elektroniska kommunikationer
är namnet på betänkandet vi nu debatterar. För de allra flesta av oss är tillgängligheten till elektroniska kommunikationer en oerhört viktig del av vardag och arbete. Detta tillsammans med kunskapen att också använda grejerna är grundläggande. Jag tror att det var Désirée Liljevall som talade om den digitala klyftan. Vi kanske i hög grad har kommit bort från den och numera är inne i det som Iva, Ingenjörsvetenskapsakademien, kallar den digitala trappan där vi har olika kunskapsnivåer. Många behöver ta trappsteg upp i den digitala trappan, men det råder inget tvivel om att Sverige ligger bra till i alla internationella jämförelser.
Herr talman! När jag tar tåget från Hudiksvall till Stockholm och riksdagen på måndag eller tisdag morgon varje vecka är det numera så att på de flesta platser i vagnen sitter människor och arbetar - en del kanske roar sig - med sina laptoppar i knät. Om inte, har man framme sin mobiltelefon eller Iphone, en mobil multimedietelefon, en så kallad smartphone, med Internetuppkoppling, multitouch-skärm och ett grafiskt gränssnitt där man kan göra det mesta som man också kan göra på en dator, läsa och skriva e-post, kolla nyheter, göra inlägg på facebook eller vad det nu kan vara. Och så kan man också ringa, för den som nöjer sig med detta.
På våra kontor finns det väl knappast en arbetsplats som inte har en dator. Jo, jag läste faktiskt i Computer Sweden att på kontoret hos Wanja Lundby-Wedin i LO-borgen, LO:s ordförande, finns det ingen dator. Hon klarar sig tydligen ändå, men hon är nog undantaget som bekräftar regeln.
Herr talman! Hur beroende vi har blivit av elektroniska kommunikationer demonstrerades väldigt tydligt för oss i ledamotshuset här i riksdagen i går eftermiddag. När alla satt på sina rum och arbetade gick plötsligt strömmen. På några ögonblick fylldes korridorer och fikarum av oss alla som plötsligt inte riktigt visste vad vi skulle hitta på. En del var mer förtvivlade än andra därför att de hade glömt att spara sina dokument. De var förtvivlade och slet sitt hår. Vad de med mycket möda och stort besvär arbetat med hade plötsligt försvunnit i rymden. Det är något som vi alla har varit med om, antar jag. Nu kom strömmen tillbaka efter bara tio minuter och det mesta återgick till ordningen, utom då för dem som tappat allt klokt och välformulerat som de skrivit och inte sparat.
Herr talman! Det händer mycket inom IT-området. Det har flera talare tidigare understrukit. Att tekniken går blixtsnabbt framåt är naturligtvis lika spännande som glädjande. Av propositionen som vi behandlar i detta betänkande framgår tydligt att regeringen arbetar aktivt och framsynt med dessa frågor. Det är en påtaglig skillnad jämfört med hur det var en gång för oss som har varit med några år. En del av ledamöterna i kammaren minns löftena om 98 procents täckning inom ett par år som gavs i samband med den med pukor och trumpeter lanserade IT-propositionen för precis tio år sedan. Då hette ministern Björn Rosengren. Han hade insett att Internet inte bara är en fluga. Men inte ens sex år senare vid regeringsskiftet 2006 var löftena från IT-propositionen från 2000, sex år tidigare, uppfyllda.
Under de senaste åren har mycket hänt, och Sverige ligger i alla mätningar bland de allra främsta när det gäller antalet IP-adresser och täckning med bredband i hela landet, och så vidare. Centerpartiets vision om en digital allemansrätt närmar sig, även om vi inte ska slå oss till ro. Kraven på bandbredd stegras hela tiden.
Nu har vi fått en bredbandstrategi på plats, och med beslutet som följer av denna proposition och detta betänkande slår vi nu fast det offensiva delmålet om bredband i världsklass. Vi bör, som Peter Pedersen framhöll, förbli ett land i världsklass. Det tror jag att vi är överens om.
Viktigt är att marknaden känner förtroende för den IT-politik som förs. Kortsiktiga politiska nycker bör vi undvika. Bredbandsstrategin anger att år 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund. Alla hushåll och företag i Sverige ska ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Det råder inget tvivel om att en hög användning av IT och Internet är bra för Sverige på många sätt, inte minst för tillväxt, konkurrenskraft och innovationer, och för ökad miljöhänsyn och en bättre miljöteknik.
Herr talman! Det är lätt att fascineras av den snabba utvecklingen och de stora möjligheter som följer av IT-utvecklingen. Men även om vi i dagarna kan läsa i tidningarna om att svenskarna nu ringer fler samtalsminuter i mobilnäten än i fasta telenätet är den fasta telefonin för väldigt många människor en trygghet och en tillgång som måste värnas, precis som Lage Rahm var inne på i sitt anförande. Inte minst finns väldigt många äldre människor som har svårt med den nya tekniken och som självklart ska ha rätt och möjlighet att använda den gamla vanliga fasta telefonen. Det finns också ett stort antal elöverkänsliga människor som inte kan använda ny och trådlös teknik och som också måste ha rätt och möjlighet att lita till den fasta telefonin.
Tillgång till fast telefoni är en fråga som i hög grad berör människor på landsbygden och äldre människor. Det teknikskifte vi nu upplever skapar på sina platser oro. Jag vill, som också betonas i utskottets betänkande, understryka vikten av att förändringarna i det fasta telenätet ska ske kontrollerat så att ingen ska stå utan kommunikationer med omvärlden. Det råder inget tvivel om att underhållsbehovet av dagens fasta telenät med många små stationer och långa stolplinjer är stort, men det måste skötas och skötas väl så att också denna del av kommunikationerna fungerar.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.