Herr talman! Vi diskuterar i dag viktiga frågor kring elektroniska kommunikationer. Frågan om delaktighet har lyfts upp tidigare, och jag vill också börja med att lyfta upp den aspekten. De elektroniska kommunikationerna och Internet används till oerhört mycket i dag, och det är en fantastisk utveckling, som gagnar oss alla på massor av olika sätt.
Tyvärr är inte alla i Sverige lika delaktiga i det här. Det kan skapa problem, dels för att man blir utanför en struktur som finns och som används av många, dels för att man missar de möjligheter som finns. Det handlar om att vara delaktig i den demokrati vi har och den utveckling som sker men också om att arbetsmarknaden i dagsläget ställer högre krav på att man ska veta vad som händer och vara delaktig i den elektroniska utveckling som sker.
Det är då oerhört viktigt att se att vi för att ha ett bra samhälle måste få med många fler i utvecklingen. Där är regeringen alltför passiv.
De initiativ som jag känner till som har gjort mest är på lokal nivå och i Punkt SE-stiftelsen. Det är klart att det här måste utgå från lokal nivå och från människor. Men det är väldigt konstigt om regeringen inte ser att det är en nationell fråga, där man från statligt håll skulle kunna stödja de lokala initiativ som finns, kring bibliotek, folkbildning, föreningsliv och många andra saker.
En annan fråga i betänkandet gäller tillgången till Internet. Även om man vet hur man ska använda det och känner att man har koll på vad som sker gäller det att man också har den fysiska möjligheten. Det finns andra saker än Internet att ha fysisk tillgång till, och det är väldigt oroande att vi i dag ser att utvecklingen går mot att en del av kopparnätet avvecklas. Det blir alltså omöjligt för vissa att ringa med fast telefon därför att den möjligheten tas bort. Det skapar också mindre chanser att ta sig ut på Internet via fast lina, som fortfarande är det i särklass snabbaste och tryggaste försörjningssättet, med minst avbrott och liknande.
Man kan förstå att det är oerhört dyrt att dra ledningar ut till glesbygd och landsbygd där de inte redan finns. Men det skulle vara förvånande om man i stor skala avvecklar kopparnätet. Vi tycker att det borde vara mycket tydligare att alla faktiskt ska kunna ha tillgång till fungerande Internet och fungerande telefon.
Det har sagts från utskottets majoritet, och är på gång, att det finns mobiltäckning och så vidare. Det finns mobiltäckning på många ställen, men det fungerar inte alltid på grund av de fysiska förutsättningarna i just de områden där människor har bott sedan länge. Om det ligger berg i vägen eller vad det kan vara kan det bli oerhörda problem. Innan man tar bort kopparnätet borde man se till att det finns möjlighet för människor att få tillgång till omvärlden.
Det är positivt att regeringen sätter upp mål för hur stor del av landet som ska ha tillgång till Internet och så vidare, men det krävs också att man vidtar konkreta åtgärder så att det händer någonting. Att bara kommunicera ett mål gör inte att det händer någonting, utan någon måste följa upp det. Man kan hoppas att olika aktörer får för sig att tycka att detta mål är bra och att de ska jobba enligt det. Så kommer kanske att ske, men det rimliga är väl att man från statens sida är med och försöker se till att det sker på ett mer konkret sätt.
Jag vill också prata lite kort om IT och miljö. Här säger regeringen att det är bra och att man vill använda IT för att främja en bättre miljö. Det är utmärkt. Jag har i mitt liv inte stött på någon som är emot detta. Då kan man tycka att väldigt mycket redan borde vara gjort, om ingen är emot och allting har skett. Men tyvärr är det inte så.
De positiva möjligheter som finns utnyttjas i väldigt liten utsträckning i förhållande till vilka möjligheterna är. Om det beror på allmän konservatism på olika ställen, ovana, ovilja eller något annat är svårt att veta. Men det är rimligt att man i planer inte bara sätter upp mål om att det ska ske utan också kräver att åtminstone myndigheter ska jobba utifrån detta. Det går till exempel att jobba med telekonferenser i stället för att göra en massa resor och liknande.
Den här utvecklingen har skett i större utsträckning i Norge, där man har oerhört mycket resande. Om vi skulle börja gå dithän skulle vi kunna minska vårt resande och därmed miljöbelastningen ganska mycket om det började hända någonting. Det är möjligt att dessa planer nu äntligen får effekt med den allmänna miljödebatt vi har, men det är ändå rimligt att vi från riksdagen kräver att regeringen gör någonting mer aktivt.
Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 2 och 3.
(Applåder)